Rymden. Den sista frontlinjen. Detta är inte berättelsen om resorna för Starship Enterprise och dess besättning, utan en redogörelse om en mans ensamma äventyr genom en galax som döljer fler hemligheter och överraskningar än han någonsin kunnat ana.
Elite Dangerous har funnits med oss i flera år redan. Det släpptes till PC för ett bra tag sedan och har under de senaste åren även varit tillgängligt via Xbox One som en Early Access-titel. Först nu har vi fått en fysisk release och denna levereras tillsammans med huvudspelet och de expansioner som hittills släppts. Det är ett minst sagt matigt paket som utan överdrift potentiellt innehåller tusentals timmar av spelande för den som fastnar.
När jag startar upp spelet första gången och ger mig in i träningsläget känner jag omedelbart att jag har tagit mig vatten över huvudet. Detta är en fullfjädrad rymdsimulator, med allt vad det innebär. Det handlar inte bara om dogfights i det oändliga mörkret och min farkost kan inte flyga kors och tvärs genom Vintergatan hur som helst. Nej, här krävs det flertalet knappkommandon ens för att röra mig framåt. Min farkosts energi kan fördelas för att ge motorn extra kraft, låta mina vapen göra mer skada eller förstärka mina sköldar. Jag behöver genomföra mer än en knappkombination för att resa snabbare än vanliga crusing-hastigheten och för att resa med ljusets hastighet krävs det ytterligare knappande i menyer, skärmar och på reglage.
Inledningsvis fasar jag lite för att fortsätta spela då alla dessa variabler ständigt måste tas i beaktande för att flyga skeppet, samla mineraler, landa på rymdstationer eller strida mot fiender. Just striderna visar sig vara riktigt utmanande innan jag får grepp om kontrollen och det är svårt att ens ta mig genom träningsläget. Efter de första timmarna med Elite Dangerous känner jag mig, utan underdrift, en smula nedslagen. Men The Show Must Go On, som Queen sa och jag fortsätter mina äventyr i galaxen med myrsteg. Jag håller mig inledningsvis i enspelarläget då blotta tanken på att ge mig ut bland spelare som redan loggat månader i ren speltid ute i rymden ger mig småpanik.
Jag väljer att fokusera på ett liv som handelsman, någon som utforskar rymden på jakt efter mineraler som kan skördas och sedan säljas. Då och då möter jag på banditer som måste hanteras, ofta på ett laserrelaterat sätt men för det mesta får jag vara ifred. Till slut vågar jag mig ut i den delade spelvärlden där tusentals andra mänskliga spelare väntar och världen blommar upp fullständigt.
Här finns grupper att ansluta sig till, djupa och långa äventyr som är som gjorda för att utforska med andra och min karriär som handelsman blir genast mer belönande men också mer utmanande. Elite Dangerous är ett spel som kräver tid, hängivenhet och nyfikenhet. De avancerade spelsystemen som finns på plats tar lång tid att lära sig men det är otroligt tillfredsställande när det börjar gå bra efter många timmars slitande i håret.
Spelet bjuder också på en vacker presentation med detaljerade farkoster att kontrollera, spektakulära, enorma rymdstationer och även den lika delar lockande och skrämmande tomhet som är rymden. Om det är något jag inte är helt förtjust i är det att de flesta av de planeter jag kan landa på och utforska känns väldigt tomma och bleka.
Så, är Elite Dangerous ett spel för dig? Det beror på. Om du är beredd att ge dig ut i världsrymden i det som närmast kan beskrivas som en gummianka i Stilla Havet för att ett par hundra timmar senare möjligtvis få tillgång till Titanic samtidigt som du bekämpar pirater och annat är Elite Dangerous definitivt värt att titta närmare på. Det lyckas vara ett MMO som inte känns som ett MMO och som är så fyllt med hemligheter att spelare än idag, flera år efter den ursprungliga PC-releasen fortfarande hittar nya hemligheter dolda i galaxens eviga mörker. Jag har spenderat drygt två veckor med Elite Dangerous för att känna mig redo att ge min bedömning i denna recension och om du inte redan listat ut det planerar jag att återvända under många veckor framöver.
Största +
Bokstavligt talat en hel galax att utforska
Mer att göra än du kommer hinna med
Rymden är vacker
Största –
Inledningsvis överväldigande
Halvtråkiga planeter att utforska
Be the first to comment