Recension: Resident Evil 5

Capcom har varit hårt arbetande den senaste tiden med att konvertera sina titlar från den förra konsolgenerationen och anpassa dem för ny hårdvara. Vi har redan fått se två Devil May Cry-spel och Resident Evil 6. De fortsätter nu på den omvända ordningen och erbjuder en nyversion av Resident Evil 5, ett spel som visat sig vara en av seriens kanske största vattendelare.

I Resident Evil 5 får vi på nytt stifta bekantskap med Chris Redfield, en av seriens ursprungliga hjältar. När spelet inleds har Chris just anlänt till Afrika för att utreda ett potentiellt virushot. Han möter snart Sheva Alomar, som arbetar för den västafrikanska grenen av BSAA, som jobbar för att förhindra farliga virusutbrott.

RE5 3De två tvingas snabbt lära sig att lita på varandra då det visar sig att ett farligt virus faktiskt har brutit ut i området och det är då upp till Chris och Sheva att ta reda på exakt vad som har hänt och försöka stoppa det hela.

När Resident Evil 5 ursprungligen släpptes var den stora nyheten att det numera gick att spela två spelare samtidigt. Resident Evil hade fram tills dess i mångt och mycket varit en upplevelse för en ensam spelare men i och med den officiella femte delen blev co-op en viktig del. Faktum är att det nästan krävdes att två spelare samarbetade. Detta eftersom Shevas AI lämnade en hel del att önska.

Annars byggde konceptet vidare en hel del på den formel som visat sig så lyckad i Resident Evil 4. Fokuset låg lite mindre på ren skräck och mer på action och även galna bybor med motorsågar gjorde comeback i en något annorlunda skepnad.

Att återvända till Resident Evil 5 nu, flera år senare, är en nostalgitripp på flera olika sätt. Det är först och främst kul att återvända till ett oftast riktigt välgjort actionäventyr med fokus på samarbete men samtidigt blir det emellanåt smärtsamt tydligt att tiden har sprungit ifrån spelet.

RE5 2Kontrollschemat känns stelt och ologiskt, grafiskt sett har spelet inte åldrats särskilt bra och tidigare nämnda AI lämnar en hel del att önska. Att spela Resident Evil 5 på egen hand kan vara lika frustrerande idag som för sju år sedan men skillnaden är att det inte känns lika snyggt och fräscht längre.

Med det sagt finns det dock flera goda egenskaper med Resident Evil 5 som gör att det förtjänar att bära den legendariska seriens namn. Flera av fienderna är riktigt härligt designade och spelet bjuder på ett gäng riktigt underhållande och utmanande bossar. Samtidigt känns det fortfarande ganska unikt med ett skräckinfluerat spel som till största delen utspelas i stekande solljus.

Och oavsett hur jag vrider och vänder på det hela är det svårt att förneka att Resident Evil 5 kan vara en av de bästa co-op-upplevelser jag stött på. När jag tillsammans med en synkad partner tar mig an horder av infekterade och fäller bossar på löpande band bryr jag mig inte om att det var här serien tog det sista steget bort från skräck och in i renodlad action eller att grafiken inte är vad den en gång var.

RE5 1

Resident Evil 5 skiner som starkast när det släpper loss ordentligt och balanserar på gränsen mellan extremt och överdrivet. Att denna nyversion innehåller allt nedladdningsbart material som tidigare släppts gör att prislappen på ynka 179 kronor är mer än motiverad.

Spelet må främst vara ihågkommet för ögonblicket då skräcken övergavs i Resident Evil. Serien har förvisso hittat tillbaka till sina rötter efter det men det var här actiondelen definitivt tog övertaget. Resultatet är ett fartfyllt spel som är fullt av brister men vars starka sidor överglänser dem alla.

Största +
Fantastiskt samarbete
Kreativa bossar
Gott om extramaterial

Största –
Datorkontrollerade karaktärers AI
Grafiken har inte åldrats väl

Be the first to comment

Leave a comment

Your email address will not be published.


*