Det är något speciellt med att återse en kär gammal vän. Även om man följer varandra på sociala medier, ser bilder och videoklipp från förr så är det något extra att faktiskt träffas igen på riktigt. Samma sak kan sägas om spelkaraktärer som ligger en varmt om hjärtat och få karaktärer har genom åren slagit an hos mig lika mycket som Like A Dragon-seriens Kazuma Kiryu. Efter sju spel som huvudrollsinnehavare fick han i 2018 års ”Yakuza 6: The Song of Life” ett snudd på perfekt avslut på sin berättelse samtidigt som tyglarna lämnades över till Kasuga Ichiban i Yakuza: Like A Dragon.
Här följer en obligatorisk spoilervarning för slutet på Yakuza 6. I slutet av berättelsen väljer Kiryu att fejka sin död för att hans surrogatdotter Haruka och hennes son (plus alla barnen på barnhemmet Morning Glory) ska kunna leva tryggt utan att Kiryus fiender ska försöka komma åt honom genom dem. I utbyte mot att han får hjälp med detta projekt hamnar han under Daidoji-organisationens kontroll. Daidoji är en mystisk grupp som från skuggorna styr stora delar av Japan. De har otroligt inflytande över såväl politiker som den organiserade brottsligheten och Kiryu finner sig själv som en del av Daidojis personalstyrka där han agerar allt från livvakt till spion å deras vägnar.
Saker och ting har dock en förmåga att inte gå vägen för Kiryu och mycket riktigt finner han sig snart i trubbel igen då hans fiender fått veta att ryktena om hans död är starkt överdrivna. Återigen är det Haruka och de andra barnen som används som hållhake för att få ut The Dragon of Dojima på ännu ett äventyr där det enda vi på förhand vet säkert är att kläder kommer att slitas av på dramatiskt vis, samt att väldigt många människor kommer få smaka på Kiryus knytnävar innan eftertexterna rullar.
Like A Dragon Gaiden tar ett steg tillbaka från det turordningsbaserade upplägget i Yakuza: Like A Dragon och återgår till det klassiska brawler-upplägget där Kiryu spöar upp folk till höger och vänster i realtid och striderna känns precis lika bra som de alltid gjort i serien. Den här gången växlar Kiryu mellan två olika stilar; den mer klassiska Yakuza-varianten där omgivning och möbler inte helt sällan blir verktyg i hans kamp för att möblera om ansiktena på alla som står i hans väg. Utöver detta har vi den nya Agent-stilen som är aningen kvickare och mer lämpad för att ta sig an stora horder av fiender. Genom spelets gång låser jag upp olika tekniska gadgets som får Kiryu att kännas mindre som en före detta brottsling och mer som en hårdslående James Bond fast med ännu coolare prylar.
Sett till skala och storlek är Like A Dragon Gaiden en något mindre företeelse än andra delar i serien, på gott och ont. Detta gör att berättelsen känns mer tight och fokuserad och det saknas egentlig dötid under spelets gång när Kiryu besöker Yokohama och framförallt Sotenbori i Osaka, en välbekant plats för långtida fans av serien. På andra sidan av myntet förlorar vi många av seriens ikoniska sub stories till förmån för ett upplägg som kallas Akame Network, där Kiryu hjälper invånarna i Sotenbori med kortare förfrågningar och insatser. Även om jag saknar de mer extravaganta galenskaperna som seriens sub stories brukar erbjuda är Akame Network en rimlig ersättare som motiverar mig att utforska världen och hjälpa folk jag stöter på.
I övrigt bjuds det på den vanliga dosen av minispel och sidoaktiviteter som man kan förvänta sig av serien. Berättelsen håller också den traditionella balansen mellan att vara ett allvarligt gangsterdrama och seriens lite mer överdrivna sekvenser. Spelet lyckas också leverera scener som av någon oförklarlig anledning ger mig grus i ögonen så att de börjar rinna, vilket är ett fenomen jag inte riktigt kan förklara.
De som har spelat Yakuza: Like A Dragon vet att Kiryu faktiskt dyker upp även där och då Like A Dragon Gaiden utspelas före, under och efter kan det vara bra att ha det spelets berättelse i bakhuvudet för att undvika spoilers. Berättelsen tar inte helt oväntat ett par överraskande vändningar och håller mig investerad och intresserad genom hela spelet. Trots att det rör sig om en markant kortare upplevelse än seriens längre delar är det ett spel som känns matigt och välfyllt på alla sätt och vis. Som förrätt till Like A Dragon: Infinite Wealth i januari är det en ypperlig titel men även på egna ben är det mer av allt som gör Like A Dragon till en av mina absoluta favoritserier genom alla tider.
Be the first to comment