Little Nightmares II

När svenska studion Tarsier för några år sedan släppte Little Nightmares var det en upplevelse som inte riktigt liknade något annat. Det fanns vissa arv från studions tidigare delar i Little Big Planet-serien fast sett genom ett skruvat, monstruöst filter som hade gjort självaste Tim Burton avundsjuk. Det var ett kort, intensivt äventyr som verkar ha etsat sig fast i många spelares minnen och kanske rentav även mardrömmar.

Att en uppföljare skulle komma var därför kanske inte helt oväntat och nu står vi här med Little Nightmares II, ett spel som bygger vidare på konceptet från föregångaren och som stundtals skruvar upp skräcknivån några extra snäpp. En del frustrerande moment håller tillbaka titeln från det verkliga toppskiktet men överlag är det en upplevelse väl värd att ta del av.

”Get your stinking hands off me, you damn dirty… super creepy monster!”

I vanliga fall skyr jag skräckspel som pesten, oavsett om de är uttalade skräcktitlar eller ens bara innehåller moment av skräck. Little Nightmares träffade dock perfekt i gränsen mellan renodlad skräck och ”bara” rejält obehagligt. Uppföljaren vrider alltså på kranen lite mer och bjuder på rejält skrämmande sekvenser med några av de mest förvridet groteska karaktärer som någonsin presenterats i spelvärlden.

Berättelsen målas upp helt utan dialog eller textrutor även denna gång och att avslöja något alls är egentligen att göra dig som läsare en björntjänst då det bjuds på en hel hög överraskningar, främst för de som spelade originalet. Kombinera detta med en snudd på fläckfri miljödesign som bjuder på stämning tät nog att skära med kniv och du har en audiovisuell upplevelse utöver det vanliga framför dig.

Det är aldrig rekommenderat att använda elektronik i badkaret.

Med det sagt är allt inte frid och fröjd i Little Nightmares II. Kontrollen är fortfarande på tok för klumpig för de många sekvenser som kräver snabba reflexer och precist plattformshoppande. Detta är något som lever kvar från föregångaren och det leder dessvärre till flera frustrerande tillfällen där trial and error blir den huvudsakliga spelmekaniken. Stundtals känner jag nästan för att stänga av under sekvenser där jag till synes gör allting rätt men ändå misslyckas.

Som tur är glömmer jag bort dessa sekvenser så snart jag har lyckats ta mig vidare till nästa del av spelet. Utvecklarna är mästare på att suga in mig i världen de har skapat och få mig att glömma att jag spelar ett spel och bara få mig att följa med in i den fasansfulla värld de har skapat, på bästa tänkbara sätt.

”Får jag titta på ditt lånekort?”

Little Nightmares II är ett spel som genast sticker ut från mängden och som lär etsa sig fast i ditt undermedvetna på samma sätt som föregångaren gjorde. Från den stillsamma inledningen till det dramatiska slutet är det kanske inte ett perfekt spel på något sätt men det är likväl en enastående skapelse från en studio vars mörka sinne endast verkar kunna matchas av deras kreativitet.

Be the first to comment

Leave a comment

Your email address will not be published.


*