PlayerUnknown’s Battlegrounds (från och med nu benämnt som ”PUBG”) är årets största spelfenomen. Detta är inte min personliga åsikt utan i princip ren fakta. Det har under 2017 formligen exploderat i populäritet och varit ett av de mest spelade spelen på PC/Steam.
Spelet har nu till slut nått Xbox One som del av dess Game Preview-utbud. Detta innebär att PUBG på konsol inte på något sätt är ett färdigt spel utan fortfarande under utveckling och på grund av detta bjuder vi just nu inte på en traditionell recension utan snarare ett första intryck och vi kommer att följa upp detta med fler texter om spelet under tiden dess utveckling pågår.
Och utveckling behövs, det är en sak som är säker. Redan från start står det tydligt bortom alla tvivel om att det rör sig om ett Early Access-spel. I lobbyn där jag väntar på att få börja spela tillsammans med 99 andra spelare tar bilduppdateringen ett dyk från en hög avsats ned i en grund pöl och spelet laggar något extremt. Detta är inte helt överraskande med tanke på att 100 galna spelare rusar omkring på en liten yta med diverse automatvapen.
När flygplanet börjar närma sig den ö som kommer att bli en skådeplats för kaos och ond bråd död under den kommande halvtimmen blir det aningen bättre och när jag väl landar på marken upplever jag för det mesta 30 hyfsat stabila bildrutor per sekund.
Om du har missat allting som rör PUBG är detta ett spel i den relativt nyskapade Battle Royale-genren. Det handlar alltså om 100 spelare som släpps ned på en enorm ö med ett enda mål: att vara den sista överlevaren. När jag landar på ön påbörjas en hektisk jakt efter skjutvapen eller tillhyggen som jag kan försvara mig med eftersom 99 andra spelare gör exakt samma sak samtidigt. Därefter gäller det att antingen ha ihjäl motståndarna eller att hålla sig undan tills de har haft ihjäl varandra.
Jag kan dock inte bara hålla mig till ett hörn av kartan och hoppas på seger. Nej, med jämna mellanrum sker det slupmässiga bombräder över kartan vilket gör att jag aldrig går säker. Allteftersom att spelare likvideras krymper även spelytan vilket innebär att matcherna i slutändan kan utspelas på en mikroskopisk yta. PUBG uppmuntrar till försiktigt spelande men det styr dig samtidigt mot konfrontation genom varje match.
Min första runda i PUBG slutar på en fjortonde plats, vilket får anses som helt okej för någon som aldrig rört spelet. Andra rundan går ännu bättre och jag slutar på plats sju. Efter detta har åtskilliga matcher spelats under de senaste veckorna och jag kan växla mellan att vinna och att hamna i botten. Detta är en av styrkorna med PUBG, det är nämligen otroligt oförutsägbart.
När 100 spelare med 100 olika spelstilar släpps loss på en karta kan man inte förvänta sig något annat än kaos och det är precis vad PUBG erbjuder. Spelet må se lite halvtaskigt ut och såväl buggar som nätkod behöver rejält med uppmärksamhet för att likna en polerad, färdig produkt. Men det är också lite av charmen med PUBG. Det är på alla sätt och vis en oslipad diamant. Det är inte det första Battle Royale-spelet och definitivt inte heller det sista. Såvitt jag vet kanske det inte ens är det bästa.
PUBG briljerar dock i vad det försöker göra, även om det finns plats för rejäl förbättring. Jag kunde dock inte bry mig mindre om taskig bilduppdatering eller den bleka grafiska designen när jag smyger över en åker samtidigt som andra spelare rör sig runtomkring mig i jakt på säkerhet eller nya villebråd. Under de drygt 20 minuter långa matcherna vet jag att i princip allt kan hända, vilket gör PUBG till en av de mest intensiva spelupplevelser jag varit med om i mitt snart 32-åriga liv.
Jag kommer att fortsätta spela PUBG och nyfiket följa vägen mot en färdig produkt på Xbox One. Jag tror och hoppas att många av problemen kommer att ordnas under tiden och jag kommer att fortsätta berätta om mina upplevelser i spelet. Men nu får ni ursäkta mig, jag är på jakt efter en kycklingmiddag.
Be the first to comment