Recension: XCOM 2

Mänskligheten är besegrad. Ondskefulla utomjordingar har infiltrerat vår planet, slagit ned vårt motstånd och gjort de överlevande människorna till sina följeslagare. Vi gav det allt vi hade men i slutändan kunde vi inte stå emot det överväldigande hotet från världsrymden.

xcom-1XCOM 2 börjar inte särskilt muntert. Efter händelserna i XCOM: Enemy Unknown och Enemy Within har jorden fallit och vi finner oss besegrade. Folk har till viss grad börjat anpassa sig till livet som slavar till utomjordiska härskare och på ytan råder frid och fröjd. Men som vi alla vet kan mänskligheten inte nöja sig med att spela andrafiol och efter en explosiv inledning är XCOM tillbaka för att återigen sätta käppar i hjulen för utomjordingarna i ett sista försök att ta tillbaka vår blågröna planet.

Om du har spelat något av de tidigare XCOM-spelen (främst de tidigare nämnda titlarna) vet du vad som väntar i XCOM 2. Det bjuds på turordningsbaserad strategi mot en övermäktig fiende, svåra val och ond bråd död. Det sistnämnda är så vanligt förekommande att det nästan kan klassas som en bestående del av spelmekaniken.

Ja, XCOM 2 är nämligen brutalt utmanande. Många gånger kan strider kännas rent orättvisa på grund av den skyhöga svårighetsgraden och en inlärningskurva som är brant men rättvis. Detta är dock XCOM:s största svaghet och dess största styrka samtidigt. De som inte har tålamod kommer snabbt att ge upp och gå vidare till en titel som inte kräver att du offrar en av dina favoritsoldater för att kunna ta dig segrande ur en strid. De som stannar kvar kommer dock att finna en av de bästa strategiupplevelser som släppts under hela 2000-talet.

xcom-3Mycket är sig likt från föregångarna. Det handlar fortfarande om att bekämpa utomjordingar, samla material, forska och utveckla XCOM-basen och att skapa en egen trupp soldater som sedan får riskera livet ute på slagfält över hela världen. Just att skapa sina egna karaktärer har utvecklats rejält sedan föregångarna och det finns nu betydligt fler sätt att få dem att se unika ut.

Själva striderna har också uppdaterats då de flesta numera börjar med XCOM-styrkorna i underläge. Här kan jag under de första rundorna placera ut mina soldater på strategiska positioner utan att de upptäcks för att sedan slå till så smidigt som möjligt. Detta öppnar upp en rad taktiska möjligheter som gör att XCOM-truppen känns mer som en gerilla-grupp än en regelrätt armé. Mänskligheten slår ur underläge denna gång och det genomsyrar hela spelet.

Spelet har anpassats bra till konsol överlag och kontrollschemat är väl anpassat till en handkontroll istället för mus och tangentbord. Presentationen dras med vissa tekniska problem med screen tearing under flera filmsekvenser och laddningstiderna är bedrövligt långa emellanåt. Det blir snabbt en smula frustrerande när jag vid ett misslyckat uppdrag måste vänta länge på att få försöka igen men det bör tänkas på att spelet hade ganska stora optimeringsproblem till PC också tidigare i år så det verkar vara något som lever kvar därifrån.

xcom-2Det jag saknar mest med konsolversionen av XCOM 2 är annars stöd för moddar, som finns och frodas på PC-versionen. Då moddar nu blivit något som faktiskt fungerar på konsol i flera titlar hade jag gärna sett att XCOM 2 hade stöd för dem också men så är inte fallet, åtminstone inte i dagsläget.

Med det sagt är XCOM 2 fortfarande ett fullkomligt briljant strategispel som kommer att få dig överväga minsta lilla beslut dussintals gånger för att försöka få bästa möjliga resultat. Spelet är hårt, brutalt och vansinnigt utmanande. Alla kommer inte att gilla det men de som fastnar har en otrolig upplevelse framför sig.

Största +
Oöverträffat taktiskt djup
Fler möjligheter att skräddarsy sin upplevelse
Nya utmanande fiendetyper

Största –
Tekniska problem
Saknar stöd för moddar

Silverlogga

Be the first to comment

Leave a comment

Your email address will not be published.


*