Recension: Resident Evil

Det är ganska svindlande att tänka att det är snart 20 år sedan jag upplevde Resident Evil för första gången. Resident Evil släpptes till PlayStation i augusti 1996, vilket känns som en evighet sedan. Jag minns än idag hur jag och mina kompisar spelade tillsammans och löste pussel, slaktade zombier och försökte hålla oss lugna när spelet var som mest skrämmande.

Trots att jag sällan själv höll i handkontrollen under dessa sessioner (eftersom jag ofta var för rädd) känns det lite som att komma hem när jag återvänder till Spencer Mansion i denna HD-version av den nyversion som släpptes till Gamecube för 13 år sedan.

Resident Evil 2Den snuskigt usla dialogen från originalversionen av spelet är försvunnen sedan länge och kvar finns en bara nästan lika dålig dialog. Vi får inte höra om ”The master of unlocking” och liknande längre men skämskudden är ändå inte långt borta.

Som sagt, detta är en HD-version av den uppdaterade utgåva av Resident Evil som släpptes till Nintendos Gamecube. Redan 2002 var den här versionen häpnadsväckande läcker och rättade till många av de problem som originalet drogs med ovh nu har spelet putsats till ytterligare.

Den här gången har fokus inte legat på att åtgärda problem utan mer på att förbättra presentationen. Capcom har designat om många karaktärsmodeller och de ser bättre ut än någonsin. Detsamma gäller för många av spelets texturer i de fixerade bakgrunderna. Tyvärr har utvecklarna slarvat med vissa bakgrunder som känns rejält suddiga och smetiga jämfört med andra. Det känns som att de har förts över oförändrat från Gamecube-versionen.

Resident Evil 3Som följd av detta rycks jag ur upplevelsen när jag hamnar i rum som ser ut på det här sättet, vilket är tråkigt då det förtar en hel del av den täta stämning som vilar över hela spelet. Något som däremot förstärker stämningen rejält är den nya ljussättningen, som fungerar otroligt bra.

Spelet är dessutom omgjort med stöd för bildformatet 16:9, vilket definitivt är att föredra i alla lägen. Om du är en purist och absolut måste spela i 4:3 finns den möjligheten dock kvar. Något annat som hänger kvar från originalet är det fruktansvärda kontrollschemat.

Jag vet att många älskar den så kallade Tank-kontrollen men själv avskyr jag den som pesten och har gjort det i snart 20 års tid. Det finns ett alternativt kontrollschema som fungerar betydligt bättre men som fortfarande är långt ifrån perfekt. För det mesta har jag inga problem att navigera runt i den enorma herrgården men då och då byter spelet kameravinkel och jag finner mig själv vara på väg åt fel håll. Det är en smula frustrerande att detta inte kunnat åtgärdas på snart två årtionden.

Resident EvilI övrigt har Resident Evil åldrats förvånansvärt väl. Spelet är fortfarande rejält skrämmande trots att jag vet när hundarna hoppar genom fönstret och liknande. Ett område där spelet åldrats lite sämre är dock dess många pussel, som kan vara lika frustrerande idag som förr. Detta må bero på en annorlunda tid och en annorlunda typ av speldesign men när så mycket annat har fixats till tycker jag att flera pussel hade kunnat åtgärdas också.

Överlag är Resident Evil HD Remaster ändå en välkommen upplevelse. Fans som har hängt med sedan starten har ett gyllene tillfälle att återuppleva spelminnen och nya spelare har en perfekt möjlighet att hoppa på tåget och se hur serien såg ut innan den tog en betydligt mer actionorienterad inriktning.

Största +
Ljussättningen är fantastisk
16:9 eller 4:3, Tank-kontroll eller nya schemat
Fortfarande skrämmande

Största –
Vissa texturer verkar ha missats i restaureringen
Flera frustrerande pussel finns kvar
Kontrollen kan fortfarande irritera emellanåt

7av10

Be the first to comment

Leave a comment

Your email address will not be published.


*