Jag har varit ett fan av South Park i drygt 20 år, ända sedan det första avsnittet sändes i Sverige på det som jag tror då hette Canal +. Jag var runt 11-12 år och redan ett stort Simpsons-fan när South Park dundrade in. Som en ny animerad komediserie kändes detta givetvis som något för mig och jag blev inte besviken.
Inledningsvis kretsade mycket av fenomenet South Park kring prutt-skämt och det faktum att Kenny dog på diverse horribla sätt i varje avsnitt. Det dröjde en bra bit in på 00-talet innan serien började skifta fokus och bli den dagsaktuella, bitande samhällssatir den är idag. Serien har genom åren tagit upp vitt skilda ämnen som rasism, homofobi, könsbyte, politik, religion och allt däremellan. Skaparna Matt Stone och Trey Parker har visat att de inte är rädda för att testa gränserna rejält, vilket har lett till en serie som är smått fantastisk.
Huruvida du uppskattar South Park: The Fractured But Whole är således helt i förhållande till vad du tycker om TV-serien. Precis som med föregångaren The Stick of Truth är detta ett spel som siktar på att fånga tonen och stilen från källmaterialet så troget som möjligt. Är du ett South Park-fan lär du älska det, om du har någon form av problem med serien lär inte detta spel vinna över dig.
The Fractured But Whole tar vid kort efter slutet av The Stick of Truth där huvudkaraktären, The New Kid, blivit kung över barnen i South Park under deras fantasy-lek. Efter spelets inledande sekvenser upptäcker gänget dock att katterna i South Park börjat försvinna spårlöst, vilket måste undersökas. Detta är naturligtvis ett jobb för superhjälteteamet Coon and Friends så barnen bestämmer sig helt enkelt för att byta lek. Då det inte handlar om fantasy längre är huvudkaraktären alltså inte längre kung utan får ansluta sig till gänget som en simpel nybörjare i superhjälte-yrket.
Under spelets första timmar är det väldigt mycket som känns bekant från The Stick of Truth. Nästan jobbigt mycket, faktiskt. Upplägget med att skaffa vänner (följare på ”Coonstagram”), genomföra enklare uppdrag och liknande känns exakt som det första spelet och jag blir orolig att utvecklarna har haft idétorka under utvecklingen. När jag väl kommer förbi de första timmarna tar spelet dock fart på allvar och visar South Park från sin allra bästa sida.
Då är humorn lika träffsäker som i serien, röstskådespelarna och manuset är slipat farligt nära perfektion och nyheterna i spelmekaniken börjar komma till sin rätt. De turordningsbaserade striderna från föregångaren är kvar men de har uppgraderats med ett rutnätssystem där attacker kan påverka olika delar av stridsplanen. Kläder och föremål påverkar nu inte min karaktärs egenskaper på samma sätt som i föregångaren utan är nu mer estetiska. Då barnen numera är superhjältar är deras krafter inte låsta till föremål på samma sätt utan de utvecklas på andra sätt.
South Park (TV-serien) är känd för att ha fingret på mänskligheten och populärkulturens puls och detsamma gäller för spelen. The Stick of Truth var en nästintill hejdlös drift på trötta spelklichéer och The Fractured But Whole är i mångt och mycket samma sak. Dock känns det som att Ubisoft inte kunnat låta bli att smyga in lite reklam för sig själva då det vid mer än ett tillfälle pratas om just spel från Ubisoft på ett sätt som känns mer som ren produktplacering än satirisk självdistans.
För det mesta är The Fractured But Whole dock lika mycket i framkant och hänsynslöst som man förväntar sig. Vi i Europa slipper censuren från förra spelet och det finns ett par sekvenser som verkligen andas South Park fullt ut. Strider mot perversa katolska präster som plockar fram radband ur ändtarmen? Check. Minispel för att bajsa i så många toaletter som möjligt? Check. Möjligheten att få stryk av självaste Morgan Freeman (som dessutom öppnat en tacobar)? Check.
Den hejdlösa driften med allt och alla ger en känsla av att ingen går säker, vilket är precis hur det ska vara i den sömniga småstaden i Colorado. South Park är känt för att inte bara pressa gränserna utan för att spränga gränser i småbitar och sedan fisa på de delar som finns kvar. Humorn hoppar vilt mellan att vara subtil och underfundig till de barnsligaste rumpskämten du kan tänka dig. Bara det faktum att jag kan få fiender att bli skakade inför strider genom att kasta fisar på dem sätter ribban på ett perfekt sätt.
Att utvecklarna denna gång har bytt spelmotor gör att laddningstiderna är betydligt kortare än i föregångaren och de problem med bilduppdateringen som fanns i det förra spelet är också som bortblåsta. Rent audiovisuellt är det ofta svårt att urskilja The Fractured But Whole från ett avsnitt av TV-serien.
Allt från hur ungarna planerar sin egen superhjälte-franchise (komplett med filmer, spin-offs och Netflix-serier) till de sociala kommentarerna och den finslipade spelmekaniken gör The Fractured But Whole till ett spel som inte liknar något annat därute. Allt som gör South Park till en fantastisk TV-serie har bidragit till ett fantastiskt spel. Som dessutom innehåller seriens bästa tillskott sedan starten: Memberberries!
Om du avskyr South Parks stundtals pubertala humor är det bäst att du letar efter något annat som kan underhålla dig men om du uppskattar allt annat med serien har du här hittat ett underbart spel att njuta av under hösten.
Största +
Den övergripande storyn är härligt bisarr
Utvecklat stridssystem
Memberberries!
Största –
Känns lite väl likt föregångaren under de första timmarna
Be the first to comment