”Unravel” är en lika smart titel som den är passande. Ordet, som betyder ”reda ut” eller ”repas upp” är till en början mest fyndig då spelets huvudkaraktär Yarny är gjord av garn. Ju längre Yarny tar sig på spelets banor desto mindre garn har han kvar på kroppen. Han repas upp, med andra ord.
Samtidigt är titeln passande eftersom jag genom spelets gång lär mig mer om den värld Yarny befinner sig i och människorna som bor eller har bott där. Det hela utgår från ett litet hus som verkar vara beläget mitt i de norrlänska skogarna. Unravel är utvecklat av svenska Coldwood Interactive, som är baserade i Umeå. Därför är det inte helt överraskande att deras debutspel plockar mycket av sin inspiration från dessa trakter.
Yarny hoppar, klättrar och svingar sig på ett sätt som påminner om en garnversion av Rad Spencer
Så vad är då egentligen Unravel, annat än spelet som charmade en hel värld när det presenterades på E3 2015? Kort sagt är det ett sidskrollande plattformsspel med pusselinslag. Att begränsa definitionen till just detta är dock att ignorera spelets starkaste sidor.
Om du inte omedelbart faller pladask för Yarny har du ett hjärta av sten, så enkelt är det. Sällan har en spelkaraktär lyckats göra så stort intryck på mig och han gör det dessutom nästan helt utan ansiktsuttryck. Spelet inleds som sagt i en stuga någonstans i norra Sverige. Direkt slås jag av hur häpnadsväckande vackert Unravel är. Alla miljöer, föremål och bakgrunder är slående realistiska och ser ibland ut att komma direkt från ett fotografi. Längre fram bjuder spelet på ett par nivåer som inte är fullt lika realistiska men minst lika vackra.
Genom en rad olika fotografier tar sig Yarny till spelets olika nivåer. Jag får utforska ett nedgånget båthus, en lada, en nedstängd gruva och mycket annat. Spelets nivåer ger mig samma wow-känsla som när jag såg ”Älskling, jag krympte barnen” för första gången som liten grabb. Yarnys ringa storlek gör att jag genom honom får ett nytt perspektiv på saker som vi i vanliga fall kanske tar för givet. Ur Yarnys ögon går det dock att hitta skönhet överallt.
På vissa platser i spelets nivåer hittar jag olika minnesbilder, som Yarny samlar på sig och sparar i ett fotoalbum. Det är här spelets narrativ gör sig påmint lite extra. Även om det inte bjuds på någon dialog är dessa bilder fullt tillräckliga för att låta mig skapa mina egna berättelser.
När Unravel tar sig tiden att stanna upp och låter mig insupa dess miljöer är det en fantastisk upplevelse
Presentationsmässigt är Unravel oklanderligt och fullkomligt enastående. När det kommer till spelmekaniken är det fortfarande ruskigt bra men lämnar samtidigt en del att önska. Yarny hoppar, klättrar och svingar sig på ett sätt som påminner om en garnversion av Rad Spencer från Bionic Commando men alltså med betydligt fler pussel.
Dessa går oftast ut på att finna rätt väg genom en viss sektion eller komma på hur jag ska transportera ett föremål som jag kommer att behöva längre fram. Pusslen är ofta riktigt kluriga och har en bra design. Det finns några mindre lyckade sekvenser men dessa är lyckligtvis få och långt emellan.
Något som däremot sker relativt ofta och som är lika ovälkomna varje gång är plötsliga dödsfall. Unravel är egentligen inte ett särskilt svårt spel men vissa frustrerande sektioner gör att det blir betydligt mer utmanande än det borde vara. Det kan handla om ett simpelt hopp där spelet inte reagerar på det faktum att jag kastar ut garn för att greppa tag om en krok, eller att jag missar en plattform och hamnar i vattnet där jag drunknar och inte kan hoppa upp för att sagda plattform lagt sig över mig.
Dessa små irritationsmoment verkar göra sitt bästa för att förstöra den harmoniska känsla som genomsyrar resten av spelet. När Unravel tar sig tiden att stanna upp och låter mig insupa dess miljöer är det en fantastisk upplevelse. När tempot höjs visar sig dock spelets brister och leder ofta till kortare stunder av frustration.
Men när jag i rollen som Yarny blickar ut över det svenska landskapet där frusna vinteräpplen dröjer sig kvar trots att våren redan börjat tåga in, då kapitulerar jag villkorslöst för det som Coldwood har skapat. Om de bara slipar till spelmekaniken till sitt nästa projekt är jag övertygad om att studion har en fin framtid att vänta. De behöver bara följa den röda tråd de redan stakat ut.
Största +
Spelets miljöer får mig att tappa hakan varje gång jag startar spelet
Yarny är full av karaktär och personlighet
Rörande berättelser
Största –
Flera irriterande sekvenser
Hur kan en garngubbe sjunka i vatten?
(Vi på X1Sverige har ändrat vårt betygssystem och använder inte siffersatta betyg längre. Mer information kring detta hittar ni här.)
Be the first to comment