Star Ocean-spelen är en sådan anrik JRPG-serie som jag aldrig riktigt har gett mig på ordentligt. Tidigare delar har av olika anledningar gått mig förbi även om det har funnits ett klart intresse från min sida. Nu när Star Ocean: The Divine Force dök upp kände jag dock att min nyfikenhet tog överhand och jag var tvungen att ge serien en ordentlig chans.
Detta har visat sig vara ett överlag bra beslut för även om förhandssnacket kring titeln har skvallrat om en medioker upplevelse visar det sig att jag har haft väldigt roligt med The Divine Force. Jag kan i spelets inledning välja att kontrollera antingen den pudelrock-doftande rymdfararen Raymond Lawrence eller den svärdsvingande prinsessan Laeticia Aucerius och beroende på vem jag väljer får jag följa berättelsen ur den personens perspektiv.
Berättelsen i sig ändras inte nämnvärt och jag kan när som helst byta karaktär att kontrollera under själva spelandet men storyn får helt klart en annan ton när jag spelar som Laeticia jämfört med Raymond. Vissa gästande karaktärer kan också variera beroende på vald karaktär och det finns tillfällen då huvudrollerna delar på sig för separata äventyr. Dessa återberättas sedan när de möts igen men det ger tillräckligt med motivation att faktiskt spela två gånger.
The Divine Force bjuder i övrigt på en dramatisk rymdopera med starka animeinfluenser och beroende på din inställning till detta kan det höja underhållningsnivån rejält eller sänka den som en sten. Jag tillhör den förstnämnda kategorin och njöt i fulla drag av hur melodramatisk berättelsen blir emellanåt. Spelmekaniskt sett bjuder The Divine Force på ett actionbetonat upplägg där strider bekämpas i realtid. Detta leder till ett högt tempo och underhållande strider som fortsätter att roa mig genom hela äventyret.
Nytt för serien är sättet karaktärerna utvecklas på. Alla spelbara karaktärer har ett eget skill tree där jag genom att låsa upp vissa förmågor eller egenskaper får tillgång till nästa del av den ”grenen”, vilket gör att jag kan skräddarsy mina karaktärer in i detalj på ett trevligt sätt.
Spelets presentation är möjligtvis en smula ojämn och andas inte direkt AAA-titel men jag tycker ändå spelet har gott om charm och personlighet, även om vissa kvinnliga karaktärer har en smula tvivelaktig design på såväl anatomi som kläder. Röstskådespelarna sköter sig bra på både japanska och engelska och levererar sina repliker med precis lagom nivå av överdrift och självdistans för att allting skall kunna tas på blodigt allvar och samtidigt behålla glimten i ögat.
Star Ocean: The Divine Force tog mig en bra bit över 40 timmar att följa från början till slut och när eftertexterna rullade kände jag mig positivt överraskad. Det finns helt klart brister i spelet och designen kan ibland kännas plockad direkt från PS2-eran men jag känner ändå att det faktiskt fungerar riktigt bra. Detta är en spelhöst full av AAA-titlar på marknaden så det vore lätt för The Divine Force att knuffas ut i marginalerna för att glömmas bort. Det vore dock synd då det visat sig vara ett riktigt trevligt tillskott till JRPG-katalogen på Xbox så om du är ett fan av genren bör du åtminstone kika närmare på den senaste delen i Star Ocean-serien.
Be the first to comment