När det gäller skruvade och charmiga spelupplevelser är det svårt att finna någon spelproducent som är mer framgångsrik på att förmedla dem än Keita Takahashi. Det är inte vem som helst som kan komma på en idé om att den gudomliga King of all Cosmos råkar ha sönder alla stjärnor en dag, och att det sedan blir din uppgift som prins att reparera himlavalvet. Detta gör du förstås genom att samla på dig så många prylar du bara kan från snabbvisiter på Jorden, och sedan skjuter upp resultatet av dessa samlingar i rymden.
Konceptet låter märkligt på ytan, och är nästan märkligare i praktiken. Men det är helt och hållet oemotståndligt när du väl börjar spela. Varje nivå börjar du med ett klot som du för runt i spelmiljön, och när du rullar över vissa föremål fastnar de på klotet. Du kan dock inte samla på dig alltför stora prylar direkt, utan du måste jobba dig upp till en viss diameter innan du kan lägga beslag på dessa. Det blir därigenom en ständigt stegrande process att hitta saker i omgivningen som kan låta klotet växa till det mål som du får specificerat vid början av nivån.
Till en början får du börja med väldigt små startklot, vilket innebär att till och med små suddgummin ser jättelika ut. Successivt kommer du dock att märka hur perspektivet i spelmiljön förändras på ett genialiskt vis, och det finns fortfarande inte många spel som hanterar skala på ett lika effektivt sätt. För varje nivå ökar målstorleken, och snart börjar du snappa upp bilar och hus istället för att kämpa med små suddgummin. Det finns oftast en punkt i varje nivå där man ligger på gränsen för att kunna plocka på sig större objekt i ett nytt område, och det är otroligt tillfredsställande när man passerar denna gräns och du suger åt dig precis allting som råkar ligga i vägen för dig.
Den grafisk stilen är både charmig och underhållande, och bjuder på en hel del skratt när du exempelvis stöter på ett gäng människor som är staplade ovanpå varandra bara för att de ska vara ett större objekt än bara en ensam människa. Det är även väldigt roande att studera den stora massan av föremål och varelser som du samlar på dig under spelets gång, då det oftast går att urskilja stackars fotgängare som är inklämda mellan staket och träd i din våldsamt rullande klump.
Även om själva spelloopen att konstant jaga efter fler föremål är underhållande i sig är den klarast lysande stjärnan spelets soundtrack. Allt från jazziga musikstycken till poppiga låtar vars refränger aldrig lämnar kommer att lämna din hjärna skapar en närmast perfekt stämning för att du ska kunna zona ut i denna märkliga kombination av audiovisuella upplevelser. Det är ibland svårt att peka ut exakt varför allting klaffar så bra ihop, men utvecklingsteamet visar en extremt stor fingertoppskänsla i designen.
Styrningen av själva klotet är väl det enda som inte riktigt är perfekt, men det kan mycket väl vara ett designval detta också. I början är det relativt enkelt att rulla runt och samla på sig saker, men när du når en viss storlek i vissa områden blir det väldigt svårt att navigera sig ur trånga sektioner. Detta tillsammans med en kameravy som inte riktigt ger en bra överblick på omgivningen kan skapa en del frustration.
Med detta sagt finns det ingen anledning i världen att inte skaffa Katamari Damacy Reroll. Kanske om du hatar att ha kul och inte gillar positiva känslor, men annars är detta spel ett måste.
Be the first to comment