De öppna spelvärldarna härjar fritt under årets höstsäsong. Assassin’s Creed, GTA och flera andra titlar slåss om uppmärksamheten och Far Cry 4 visar sig vara en av de starkaste tävlande. Men är äventyren i det fiktiva landet Kyrat tillräckligt för att hålla intresset vid liv genom hela spelet?
Ajay Ghale har under större delen av sitt liv bott med sin mor i USA. När modern dör lämnar hon ett meddelande där hon ber Ajay återvända till deras hemland Kyrat för att strö ut hennes aska. När Ajay väl anländer blir han snabbt en viktig bricka i ett inbördeskrig mellan rebellerna i The Golden Path och den självutnämnde härskaren Pagan Min.
Det märks tydligt att Ubisoft valt att bygga vidare på formeln från Far Cry 3. Allting är större, snyggare och även ofta bättre än i det mästerliga spelet från 2012. Jag har fortfarande en enorm öppen värld som är min lekstuga, jag kan fortfarande jaga diverse utrotningshotade djur för att skapa en ny plånbok (mer om det senare) och jag kan fortfarande spränga fiender till småbitar på en rad olika sätt.
Ubisoft har även tagit vara på det faktum att Far Cry 3 hade en otroligt karismatisk skurk i form av den bindgalne Vaas. Pagan Min är en lugnare typ av skurk men han är minst lika ondskefull. Karaktären introduceras på ett fullkomligt briljant sätt i spelets inledande filmsekvens men sedan försvinner han tyvärr ut i periferin under stora delar av kampanjen. Han dyker upp och pratar lite med Ajay då och då över radio men annars håller han sig borta fram till spelets senare delar. Detta är synd, då Troy Baker levererar en klockren insats i rollen och verkligen känns som en klassisk skurk. Tyvärr får karaktären för lite utrymme för att verkligen blomma ut.
Vaas i Far Cry 3 var så minnesvärd just för att han inte var den stora huvudskurken. Han var en underhuggare och det kändes som att han kunde dyka upp var som helst och göra vad som helst. När Pagan Min blir ställd vid sidolinjen saknar Far Cry 4 en stark antagonist som hotar Ajay, särskilt då hans egna underhuggare inte är överdrivet minnesvärda.
Tur är väl då att Far Cry 4 överträffar sin föregångare på flera andra plan som kompensation. Faktum är att Far Cry 4 är ett bättre spel än FC3 på väldigt många punkter. Actionsekvenserna känns intensivare, sidouppdragen är fler och mer varierade och spelet är av förklarliga skäl betydligt läckrare. Kyrat är en betydligt mer mångsidig lekplats än de tropiska öarna i Far Cry 3. Här blandas höga bergstoppar med vackra sjöar och stora grottor och mycket annat.
För att uppgradera Ajay och hans förmågor och tillbehör måste jag utföra uppdrag. Det finns en rad sätt att tjäna erfarenhetspoäng på, vilket i sin tur låser upp poängbrickor som jag sedan fördelar efter vilka färdigheter jag vill ha. För att uppgradera min utrustning måste jag ge mig ut på jakt.
Det är nu det blir svårt. Jag har inga problem med att skilja på spel och verklighet men samtidigt är jag extremt mycket emot jakt på utrotningshotade djur och den brutala slakt de utsätts för. Far Cry 4 må vara ett spel men jag har ändå svårt för att ha ihjäl en noshörning för att kunna bära mer C4 eller använda huden från bengaliska tigrar för att kunna göra ett nytt koger. När jag sedan inser att jag kan spänna fast sprängämnen på vissa djur för att utnyttja dem i strider säger jag blankt nej. Jag tvingas hellre spela om en sektion tio gånger än att utnyttja djur på det viset, även virtuella sådana. Lyckligtvis har Ubisoft gjort de flesta av dessa aktiviteter valfria. Jag kan klara spelet utan att slakta djur, även om det blir betydligt svårare.
Detta är dock en parentes, då jag i övrigt har fruktansvärt kul med Far Cry 4. Att flyga en gyrokopter och släppa sprängämnen på en intet ont anande grupp fiender är underhållande på ett härligt sadistiskt sätt. På samma sätt är det en otrolig frihetskänsla att kasta sig ut för ett berg och med hjälp av min Wing Suit glida över hela spelvärlden och bara njuta av hur vackert spelet är.
Far Cry 4 är ett spel som verkligen lever upp till begreppet ”sandlåda”. Jag kan spendera timmar med att utforska världen, ta mig an sidouppdrag och annat utan att ens röra den huvudsakliga kampanjen. Dessutom finns det vissa uppdrag som jag tvingas välja mellan, vilket påverkar vad som händer längre fram. Detta ökar omspelningsvärdet ytterligare.
Samarbetsläget är betydligt mer utvecklat den här gången jämfört med det ganska usla alternativet i föregångaren. Att spela tillsammans med en kompis är oändligt underhållande men minskar också svårighetsgraden lite väl mycket. Det tävlingsinriktade flerspelarläget är också välgjort men tyvärr verkar det som att flesta väljer att hålla sig till enspelarläget då det är svårt att hitta fler spelare.
Dynamiken kring de två olika lagen i flerspelarläget är riktigt intressant, då det ena laget spelar som The Golden Path, som är tungt beväpnade och kan kontrollera fordon. Motståndarlaget består av en grupp spirituella krigare som må sakna automatvapen, men som istället kan bli osynliga och mycket annat. Detta är som upplagt för täta, spännande matcher så förhoppningsvis kommer fler att upptäcka flerspelarläget snart.
Far Cry 4 är ett av årets mest välgjorda och välfyllda spelpaket. Kampanjen kommer att hålla dig sysselsatt i många timmar och utöver det finns ett spännande, om än tomt, flerspelarläge. Lägg till möjligheten för samarbete, mängder av spännande vapen och en underbar värld att utforska och du inser snart att Kyrat är en plats väl värd att besöka om och om igen.
Största +
Kyrat är en fantastisk lekplats
Tekniskt sett är spelet fantastiskt
Pagan Min är en härlig skurk…
Största –
… Som tyvärr inte får tillräckligt utrymme
Att spänna fast sprängmedel på djur känns inte helt okej
Flera bleka karaktärer
Be the first to comment