Solen speglar sig över havet och bländar mig nästan när jag bränner fram längs kustslingan. Min Lamborghini Huracán ligger som klistrad på vägen och elektrisk popmusik dunkar ur mina högtalare. Jag kryssar fram genom mötande trafik och andra sportbilar som kostar mer än jag tjänar på tio år. Det dånande ljudet från bilens motor är harmoniskt och i detta ögonblick är allting helt perfekt.
Forza Horizon 2 är ett mästerverk. Det finns inget annat sätt att säga det på. Playground Games uppföljare tar allting som var bra med det fantastiska originalet och förbättrar det på i princip samtliga punkter. Resultatet är ett av de bästa racingspel som gjorts och årets hittills bästa spel.
Vad är det då som gör Forza Horizon 2 så bra? Flera olika saker faktiskt, men framförallt hur spelets helhet lyckas smälta ihop alla olika element i en snudd på perfekt balans. Vi får ta del av traditionell gaturacing mellan olika checkpoints, det bjuds på galna off road-lopp ute på landsbygden och vi får tävla mot italienska konstflygare i jetplan.
Forza Horizon 2 har denna gång lämnat Colorado bakom sig och utspelas istället i södra Europa, kring norra Italien och Sydfrankrike. Detta val av miljö leder till att spelets grafiker kunnat måla upp så många vackra vyer att spelets återvändande fotoläge lär användas till bristningsgränsen. Snåriga kustvägar blandas med stora öppna ytor där vrålande plåtmonster kan härja fritt.
En av de största nyheterna med Forza Horizon 2 är nämligen att miljöerna är betydligt mer öppna än tidigare. Istället för att vara låst till de olika vägarna kan jag nu ta en genväg över en åker eller genom en vinodling för att kapa viktiga tiondelar i jakten på varvtider. Detta öppnar upp spelandet på ett helt nytt sätt och jag tvingas väga för- och nackdelar mot varandra. Ska jag chansa på att ta en genväg genom skogen för att spara tid? Är det värt risken att dundra in i ett träd i 180 km/h och förlora mitt försprång? Spelet får en ny nerv tack vare detta, även om funktionen att spola tillbaka tiden återkommer för att rätta till de största misstagen, åtminstone i enspelarläget.
En annan stor nyhet är spelets vädersystem. Detta är helt dynamiskt och innebär att jag när som helst kan börja höra hur det mullrar borta i horisonten bara för att minuterna senare få de första regndropparna på min vindruta. Vädret påverkar dessutom väglaget rejält och att köra på en torr asfaltsväg jämfört med en blöt sådan är två helt skilda upplevelser.
När jag väl vill hoppa ut online för att tävla mot riktiga spelare är detta så enkelt som att trycka på en knapp. Flerspelarläget bjuder på två huvudsakliga alternativ att välja mellan. Antingen hoppar jag in i en så kallad Road Trip, där jag tävlar mot andra spelare i en spellista med olika tävlingar. Det kan handla om vanliga race till King of the Hill-liknande tävlingar och allt däremellan. Mellan varje tävling måste vi också köra så fort vi kan för att nå nästa startpunkt vilket gör att man slipper vänta i lobbyer och liknande.
Det andra alternativet är Free Roam, där jag och andra spelare kan åka runt och härja bäst vi vill och när som helst dra igång en tävling om så önskas. Flerspelarläget i det första Forza Horizon var fantastiskt och här är det ännu mer finslipat och varierat.
Detsamma gäller för spelets nivå-system. Jag får fortfarande erfarenhetspoäng för allt jag gör, oavsett om jag kör ned trafikskyltar, ligger i bredställ genom en snäv kurva eller om jag håller höga hastigheter under längre perioder. Dessa erfarenhetspoäng gör att jag stiger i nivå och den här gången finns det även speciella fördelar kallade ”Perks” att låsa upp. Dessa kan vara allt från att jag får mer poäng för vunna tävlingar till att min kombo hålls igång en sekund längre. Dessa perks är ett trevligt tillskott som ökar möjligheterna att skräddarsy upplevelsen. Det finns även ett slags lyckohjul som jag får snurra med jämna mellanrum. Genom att göra detta kan jag vinna extra pengar eller till och med nya bilar.
Spelet levereras med över 200 olika bilar och i traditionell Forza-anda känns de verkligen unika och individuella. En Laferrari har ett grepp som är i en klass för sig och klassiska Aston Martin DB5 är betydligt knepigare att kontrollera. Det alla bilar har gemensamt är dock att de är otroligt väl modellerade och om du bara är lite intresserad av bilar kommer du att hitta många pärlor att stirra dig blind på.
Körkänslan har också justerats ett par snäpp jämfört med föregångaren. Samtidigt som upplägget har tagit ytterligare ett steg åt arkad-hållet jämfört med den huvudsakliga Forza-serien har svårighetsgraden skruvats upp lite grann. Det är lite mer utmanande att hålla en jämn sladd genom kurvor än i föregångaren och det är lättare att tappa kontrollen om jag kör alltför vårdslöst. Alla ändringar som gjorts är dock till det bättre då Forza Horizon 2 är en sann fröjd att kontrollera.
Soundtracket är precis som i föregångaren en blandning mellan modern elektropop, dub step och en hel del annat. Det är ingen musik som jag någonsin skulle lyssna på i vanliga fall men här passar den perfekt in i tonen som spelet vill förmedla.
Jag skulle kunna fortsätta att prata om Forza Horizon 2 i all evighet. Jag skulle kunna nämna alla skyltar som finns gömda i världen som ger mig olika bonusar om jag förstör dem. Jag skulle kunna prata om de tio gömda bilar som placerats ut på den stora kartan eller hur jag har spenderat timmar i spelets Rivals-läge för att förbättra mina tider. Jag skulle kunna berätta om alla gånger jag funnit mig själv med att bara köra omkring och utforskat vägar och njuta av den häpnadsväckande grafiken.
Men istället tänker jag runda av nu och lämna er med dessa ord: Forza Horizon 2 är snyggt, roligt och otroligt vanebildande. Det är helt enkelt ett mästerverk.
Största +
Varierat utbud av bilar
Ljud och grafik som bildar en enastående helhet
Perfekt balanserad körkänsla
Största –
Varför kan jag inte välja en kvinnlig avatar?
Be the first to comment