Cyberpunk 2077

Cyberpunk 2077 har varit på gång länge. Och jag menar väldigt länge. Alltså, så pass länge att det utannonserades innan The Witcher 3 släpptes. Faktum är att det utannonserades innan Xbox One ens släpptes, vilket innebär att arbetet med spelet har pågått under en hel konsolgeneration. Nu är spelet i alla fall här till slut och alla som inte har bott under en sten ute i skogen lär veta att resultatet är… Låt oss säga, polariserande.

Cyberpunk 2077 är i grund och botten en oväntat personlig historia. Huvudkaraktären V drömmer om att fixa det stora jobbet, något som flyttar henne och hennes kompis Jackie från slummen upp till de finare områdena i Night City. Inte helt oväntat går saker och ting inte riktigt som planerat och efter drygt 7-8 timmars spelande visar det sig att jag precis har avklarat prologen. Det är då spelet börjar på riktigt och det är då allas älskling Keanu Reeves kliver in på arenan.

Eeh, snubben.. Det är något fel på ditt ansikte.. Det typ.. Saknas..?

Även om stora delar av spelets berättelse under de första timmarna redan har avslöjats i form av trailers eller speldemonstrationer tänker jag medvetet inte gå in i detalj kring vad som händer. Dels för att du som läser denna text kanske har undvikit trailers och dels för att det finns så pass många detaljer i narrativet som är värda att uppleva på egen hand.

Det jag dock kan säga är att berättelsen är otroligt välskriven, full av överraskningar, vändningar och karaktärer som tillhör bland de bästa jag stött på i spelvärlden på flera år. Röstskådespelarna är kort och gott fenomenala på samtliga plan och levererar prestationer som är skrämmande, gripande och underhållande.

Samma sak gäller för spelets olika aktiviteter. Night City är fullt av saker att sysselsätta sig med, från huvuduppdragen till sidoaktiviteter och allt däremellan. Om du bara är ute efter att plöja genom kampanjen har du ungefär 30 timmar framför dig men om du börjar gräva ned i allt spelet har att erbjuda kan du enkelt dubbla den tiden, om inte tredubbla.

Att cyberpunk-mörda en cyberpunkmördare blir aldrig riktigt tråkigt i Cyberpunk 2077. Ja, jag gillar ordet ”cyberpunk”.

Och när det gäller Keanu? Han spelar en karaktär som heter ”Johnny” eller någon variant av namnet för ungefär 98:e gången i sin karriär och han är precis lika cool som alltid. Johnny Silverhand är ett trevligt tillskott till spelet och hans berättelse visar sig vara mer intressant än jag först kunnat ana, utan att säga för mycket.

Cyberpunk 2077 är atmosfäriskt, välskrivet och välspelat i alla lägen och spelmekaniken levererar också med gott om möjligheter att välja precis hur jag vill tackla dess olika utmaningar. I en perfekt värld hade jag kunnat avsluta min recension på detta sätt och känna mig helt nöjd med den upplevelse som erbjuds i spelet. Men du vet säkert redan att detta inte är en perfekt värld.

Cyberpunk 2077 är tekniskt sett ett Xbox One-spel, trots att jag har spelat det främst på Xbox Series X. Det visar sig att det är en ren välsignelse att jag har haft tillgång till ny hårdvara för på Xbox One och till stor del även på Xbox One X är Cyberpunk 2077 en ren och skär katastrof. Spelet ser först och främst gräsligt ut, det flyter stundtals ännu sämre och är så fyllt med buggar och glitchar att det för mig är häpnadsväckande att spelet tog sig genom QA-testning för att kunna släppas överhuvudtaget.

Spelet bjuder på flera stunder av oväntat mänskligt agerande från dess karaktärer och det finns ögonblick när genuin värme strömmar ur rollprestationerna.

På Xbox Series X är det en annan historia dock. Spelet flyter överlag riktigt bra och i performance-läget når det 60 bildrutor per sekund större delen av tiden, i utbyte mot vissa mindre detaljer. Spelet är ännu inte uppdaterat med en ordentlig patch för den nya generationens konsoler och jag misstänker att utvecklarna lär vara upptagna med att göra Cyberpunk spelbart på Xbox One och PS4 ett tag framöver så jag tror den patchen kommer dröja. Även om XSX-versionen körs mycket bättre är buggarna sorgligt nog närvarande även här.

Så även om jag gärna vill avsluta min Cyberpunk 2077-recension med lovord om att spelet uppfyller alla förväntningar och levererar en spelupplevelse utöver det vanliga kan jag dessvärre inte göra det. Istället får jag avsluta med att säga som det är: Cyberpunk 2077 är inte färdigt. Det innehåller fler buggar och tekniska problem än vad som är acceptabelt.

Och det tar mig faktiskt emot att inse det. Hade utvecklarna bara fått den tid de uppenbarligen fortfarande behövde hade de kunnat leverera något alldeles fantastiskt, i stil med PC-versionen. Till konsol gör du i ärlighetens namn bäst i att vänta tills next gen-uppdateringen kommer. Att spela Cyberpunk 2077 på Xbox One eller Xbox One X kommer bara att lämna dig gruvligt besviken.

Be the first to comment

Leave a comment

Your email address will not be published.


*