Fast & Furious Crossroads

Jag är ett massivt (MASSIVT fan av Fast & Furious-serien. Den högoktaniga filmserien började som en street racing-remake av Point Break och anammade inledningsvis allt som var glamouröst med denna kultur under tidigt 00-tal. De fyra första filmerna är än idag klart godkänd underhållning men det var först med den femte delen som något hände. Det var då våra småbrottslingar med snabba bilar började förvandlas till internationella kupp-mästare, det var då det blev en ensemble av karaktärer och det var då Dwayne ”The Rock” Johnson klev in i matchen.

Sedan dess har Fast & Furious-filmerna jobbat för att överträffa sig själva gällande galna stunts, osannolika berättelser och självklart prat om att vara en familj. Om du inte har hängt med i serien kan jag spoila att vi bland annat fått se bilar hoppa ur flygplan, bilar som hoppar mellan skyskrapor, bilar som jagar atomubåtar och The Rock som surfar på missiler. Återigen, jag vill poängtera att jag inte hittar på något av ovanstående.

Med detta i åtanke känns det som att serien varit på väg mot ett storspel länge. Fast & Furious Crossroads är inte det första spelet baserat på serien men det är första gången flera av seriens stjärnor dyker upp som sina ikoniska karaktärer. Vin Diesel, Michelle Rodriguez och Tyrese Gibson dyker alla upp och de får dessutom sällskap av vår egne Peter Stormare, som tar skurkrollen som Emil Ormstrid.

Berättelsen fokuserar dock på två nya karaktärer, nämligen Vienna och Cam, två vänner som lämnat USA och dess street racing-värld bakom sig och nu försörjer sig som bärgningstjänst i Barcelona. När Viennas pojkvän blir inblandad i skumraskaffärer med ett uråldrigt, internationellt brottssyndikat stöter de snart på Dominic Toretto och hans gäng, som även de är ute efter samma skurkar.

Vad som följer är ett globalt racingäventyr där jag får göra allt från att köra bil väldigt fort till att köra bil väldigt långsamt. Det finns uppdrag som är mer traditionell racing medan andra handlar om att fly från polisen, spionera på fienden och mycket annat. Uppdragsdesignen är faktiskt överraskande varierad och det finns en hel del kreativitet i spelet.

Presentationsmässigt är det kanske inte en titel att hänga i julgranen och texturer och karaktärsmodeller känns aningen föråldrade. Med det sagt flyter spelet felfritt och det finns inga egentliga buggar eller liknande att hänga upp sig på, vilket man kanske skulle kunna förvänta sig av ett licensspel som detta.

Så långt är allting frid och fröjd men tyvärr börjar Crossroads fallera ganska omgående redan från start. Detta eftersom kontrollen och fordonsfysiken är fullkomligt horribel. Då racingproffsen Slightly Mad Studios varit inblandade förväntade jag mig en åtminstone skaplig körkänsla men inte ens det bjuds det på här.

Samtliga fordon i spelet känns nästintill identiska och de verkar växla mellan att vara blytunga och att väga 50 gram och köra på såpa. Inledningsvis tror jag att jag gör något fel när det är snudd på omöjligt att ta en kurva utan att slungas in i väggar som en flipperkula men det visar sig att detta beror på kontrollen och fordonsfysiken.

Faktum är att jag i slutändan har haft svårt att ens ta mig igenom spelet på grund av detta, vilket är väldigt tråkigt. Berättelsen är precis lagom galen för att passa in i F&F-universumet, skådespelarna är överlag med på noterna och vissa sekvenser är så fullkomligt bonkers att jag inte skulle bli förvånad om de snor över dem till kommande filmer.

Men.

Inget av detta spelar någon roll om det ska vara så förbaskat svårt att ens hålla bilen på vägen. Hade kontrollen fungerat bättre hade detta varit en riktigt trevlig B-actiontitel men detta är under all kritik och såvida utvecklarna inte patchar spelet ordentligt (vilket inte lär hända) så råder jag alla, till och med fans av serien, att göra en U-sväng och köra åt andra hållet.

Be the first to comment

Leave a comment

Your email address will not be published.


*