Recension: My Hero One’s Justice 2

Häromåret släpptes det första spelet baserat på mangan och animen My Hero Academia. My Hero One’s Justice var ett spel som inte var helt utan problem men som överlag erbjöd gott om animeslagsmål med superhjältesmak och det var riktigt underhållande. Nu är uppföljaren här för att förbättra de punkter som var aningen bristfälliga i föregångaren.

My Hero One’s Justice 2 tar vid ganska exakt där föregångaren slutade och följer Deku och hans klasskamrater genom säsong 3 av animen hela vägen in i säsong 4. Nya karaktärer med nya Quirks introduceras och klass 1-A går igenom många prövningar för att få sina provisoriska superhjältelicenser. Bland annat får vi träffa elever från rivaliserande skolor, alla med sina egna unika förmågor, samtidigt som The League of Villains smider planer i skuggorna.

Berättandet är dock inget vidare i My Hero One’s Justice 2, vilket även stämde in på föregångaren. Vi får halvanimerade sekvenser som för berättelsen vidare steg för steg men den övergripande handlingen går förlorad och vi bjuds istället på nästintill lösryckta scener. Detta är lite synd då berättelsen i My Hero Academia och framförallt relationen mellan de olika karaktärerna är dess främsta styrka. Det är förståeligt att spelet väljer att fokusera på de spektakulära striderna men det är synd att bakgrunden som gör dessa konfrontationer än mer dramatiska går förlorade.

Som tur väl är bjuder My Hero One’s Justice 2 på ordentligt häpnadsväckande fighter. Upplägget påminner om spel som Jump Force eller Naruto Shippuden-serien. Det är alltså en så kallad arena fighter där kameran är placerad snett bakom min karaktär och jag kan röra denne fritt på en 3D-yta. My Hero One’s Justice ger mig också vid flera tillfällen möjligheten att välja två partners som kan hoppa in för diverse stöd och specialattacker. Jag kan inte välja fritt mellan karaktärerna under en match men det är ändå en trygghet att ha två kompanjoner som back up om det blir varmt om öronen.

Utöver det huvudsakliga kampanjläget bjuds det på ett riktigt matigt Mission-läge där jag bygger upp en trupp av hjältar och tar mig an diverse uppdrag. De går nästan alla ut på att spöa någon på ett eller annat sätt men upplägget med att sätta ihop ett team och sedan utveckla deras förmågor är faktiskt nästan roligare än själva kampanjläget. Detta särskilt då jag kan sätta ihop kombinationer som vi vanligtvis inte får se i animen.

Utöver detta finns ett sedvanligt träningsläge, flerspelarläge och ett arkadläge som rundar av det hela. Inget av dessa lägen sticker ut på något sätt utan huvudfokus ligger på kampanjen och Mission-läget. Detta är dock inget att fnysa åt då dessa lägen är otroligt underhållande på två helt olika sätt.

Denna uppföljare bjuder också inte helt oväntat på en lång rad nya spelbara karaktärer och galleriet vilar nu stadigt på över 30 valbara kämpar. Då alla karaktärer har sina egna Quirks gör det att karaktärsgalleriet är otroligt varierat och även om många strider avgörs på klassiska slag på käften är det väldigt underhållande att fyra av hjältarnas specialattacker som är riktigt spektakulära.

På Xbox One X flyter spelet riktigt bra utan några större problem. Inte ens när specialattacker byter av varandra på löpande band har jag stött på några egentliga problem vilket har varit en högst njutbar upplevelse.

Hardcorefans av fightingspel kan eventuellt tycka att stridssystemet i My Hero One’s Justice är aningen för simpelt men jag själv älskar det. Är du dessutom ett fan av animen eller mangan så bör du definitivt ha detta spel på din radar.

Största +
Läcker presentation
Flera unika karaktärer
Spektakulära slagsmål

Största –
Berättelsen förmedlas inte på det bästa sättet

Be the first to comment

Leave a comment

Your email address will not be published.


*