Destiny 2 är på nästan alla sätt och vis en förbättring från föregångaren. Det är större, snyggare och mer varierat samtidigt som vissa problem envisats med att hänga kvar. Med det sagt är det ett underhållande spel som vid flera tillfällen är uppe och snuddar på briljans, även om jag som inbiten solo-spelare har svårt att anamma flerspelaraspekten.
Nu är den första stora expansionen här och spelare har suktat och trånat efter Curse of Osiris. Jag har tagit min tid med denna expansion för att kunna utforska så mycket som möjligt av vad den har att bjuda på. Sanningen är dock att det egentligen inte är särskilt mycket.
I denna expansion får jag besöka Merkurius, där den nya kampanjen utspelas. Eller, åtminstone delar av den, då flera sekvenser i Curse of Osiris tvingar tillbaka mig till huvudspelets miljöer. Redan här börjar jag ana lite oråd då det känns ganska fattigt att erbjuda en ny kampanj där hälften av miljöerna är återanvända. Det ringer påminnande varningsklockor från de första expansionerna till första Destiny.
När jag väl får leka på Merkurius är det dock för det mesta en ren fröjd. Miljöerna är vansinnigt vackra, särskilt med det nytillkomna Xbox One X-stödet som skruvar upp upplösningen rejält och dessutom erbjuder HDR. Delar av planeten känns inspirerad av forntida Egypten medan andra är betydligt mer sci-fi-liknande.
Innehållsmässigt är berättelsen i kampanjen ganska undermålig och det hela känns som en enkel ursäkt för att få bjuda på en cool slutboss och nytt loot. Detta är förvisso sällan fel men Curse of Osiris känns ofta som ett hafsverk för att snabbt få ut nytt material till en spelarbas som sedan länge spelat sig trötta på huvudspelet.
Ny utrustning och en handfull nya uppdrag räcker säkerligen en bit på vägen för många men för de som hoppats på en rejäl expansion med många timmars nytt material finns risken att man blir besviken. Adventure-uppdragen kan stoltsera med en högre svårighetsgrad för de som gillar att grinda och som är sugna på en rejäl utmaning lär få ut ett par extra timmars nöje av expansionen.
Det var först efter ett par expansioner som första Destiny verkligen slängde bort stoppklossarna och levererade en fullproppad upplevelse. Curse of Osiris känns som att Destiny 2 kan vara på väg åt samma håll men jag hoppas att så inte är fallet. Curse of Osiris är underhållande under tiden den pågår men det nya materialet tar tyvärr slut ganska snabbt. Spelmekaniken är dock lika underhållande och slipad som tidigare och även om innehållet inte är det mest kreativa är själva spelandet fortfarande en ren fröjd.
Största +
Merkurius är en vacker planet
Slutbossen
Största –
Ganska snålt med innehåll
Många återanvända miljöer
Be the first to comment