När jag var 12 år gammal ägde jag ingen PlayStation-konsol. Jag hängde hårt fast vid mitt Super Nintendo men sneglade aningen avundsjukt på mina vänner som ägde Sonys första konsol. Det var där jag stötte på titlar som WipEout, Metal Gear Solid och Resident Evil. År 1998 var alltså året då jag fyllde 12 och det var även då jag för första gången stiftade bekantskap med Tekken-serien i och med releasen av Tekken 3.
Jag och mina kompisar spelade Tekken 3 tills fingrarna nästan blödde och även om jag personligen alltid föredrog Soul Blade var Tekken 3 ett spel som gick varmt i min väns PlayStation. Sedan dess har jag återvänt till serien flertalet gånger men min barndoms kärlek har aldrig riktigt tänts igen.
Nu är Tekken 7 till slut här och redan från start känner jag att utvecklarna hos Bandai Namco gett sig tusan på att vinna tillbaka mig. Tekken 7 erbjuder ett stridssystem som är ser förrädiskt enkelt ut på papper men som visar sig vara djupt, engagerande och svårbemästrat. Spelet ger oss också för första gången ett ordentligt kampanjläge, komplett med filmsekvenser och hela baletten.
Efter att precis ha tagit mig genom Injustice 2 måste jag dock säga att Tekken 7 ligger hopplöst långt efter när det kommer till att berätta en historia i ett fightingspel. Narrativet kräver nästan att du är väl insatt i Tekken-seriens mytologi som vid det här laget spänner över 20 år och flera titlar. Det hela presenteras i läckra animerade filmsekvenser som dock känns aningen för långa och liknar Metal Gear Solid 2 under flera stunder. Framåt de sista kapitlen börjar allting bli så överdrivet på klassiskt japanskt manér att det hela närmar sig Gurren Lagann-nivåer emellanåt.
Berättelsen har dock aldrig varit huvudfokuset när det kommer till Tekken utan det har allt som oftast handlat om snabb, läcker 3D-fighting och så även i Tekken 7. Stridssystemet är väldigt enkelt att komma in i då de fyra frontknapparna på din handkontroll används för att kontrollera var och en av dina armar och ben. Det låter inte så avancerat, eller hur? Tekken 7 visar dock snabbt att det finns betydligt mer att hämta under ytan, som ofta är fallet i denna serie. Du kommer att kunna hoppa in för några snabba rundor av Tekken 7 som nybörjare och kunna ha kul med spelet men vill du bli riktigt bra kommer det att kräva många timmar träning.
Karaktärsgalleriet känns igen till det mesta och många av de karaktärer du förväntar dig är tillbaka, som Mishima-klanen, Paul, Kuma och gänget. Ett par nya ansikten dyker upp och min personliga favorit Lars Alexandersson med sitt svenska namn och sin distinkta japanska frisyr finns med även denna gång.
I övrigt finns allt man kan förvänta sig av ett modernt fightingspel med i Tekken 7: träningsläge, arkadläge och onlinefunktioner. Det är ett välfyllt paket som levererar utan att egentligen överraska och det är där jag har mitt största problem med Tekken 7. Det är ett väldigt bra, ytterst kompetent fightingspel men det lyckas inte riktigt överraska mig. Den största skillnaden från tidigare spel som jag upptäcker är funktionen som låter mig genomföra en specialattack när min hälsa börjar ta slut. Det hela påminner en hel del om superattackerna i Injustice och Mortal Kombat men det känns inte alls lika spektakulärt.
Det kanske inte är poängen heller då Tekken 7 är ett spel som handlar mer om att erbjuda rejält med stryk på ett effektivt sätt snarare än ett flashigt sätt. Det är inte fullt lika lätthanterligt för nybörjare som Injustice 2 men erbjuder samtidigt större möjligheter för utveckling för de som söker det. Det är ett väldigt underhållande fightingspel som drar nytta av den nya generationens hårdvara för att bjuda på läckra effekter och flera riktigt påkostade och välfyllda bakgrunder.
Är du ett fan av Tekken sedan tidigare lär du inte bli besviken med denna nya inkarnation och om du inte har stött på serien tidigare är det ett gyllene tillfälle att bekanta dig med en av de bästa och mest anrika fightingserier som finns.
Största +
Varierat karaktärsgalleri
Lättförståeligt kontrollschema
Läcker design
Största –
Rörigt kampanjläge
För långa filmsekvenser
Vissa klassiska karaktärer saknas
Be the first to comment