Varje år produceras det dussintals, om inte hundratals olika manga- och animeserier i Japan. Landet har för många ”västerlänningar” blivit synonymt med dessa konstformer vilket har lett till att allt fler japanska verk hittat sin väg till resten av världen, främst Europa och Nordamerika.
Många serier blir kvar i Japan, ett fåtal får fäste på våra breddgrader och ännu färre etablerar sig som populärkulturella fenomen. Listan på manga- och animeserier som har nått stora framgångar här kan förmodligen göras relativt kort och innehåller främst självklara titlar som Naruto, Dragon Ball och Sailor Moon. Och naturligtvis Attack on Titan.
Animeversionen av Attack on Titan lanserades här för ett par år sedan och blev snabbt serien på mångas läppar. De medeltida miljöerna korsat med halvfuturistiska steampunk-jetpacks samt mörk dramatik och brutal action visade sig vara ett vinnande koncept och serien har i vissa kretsar liknats med Game of Thrones. Inte på grund av liknande upplägg eller narrativ utan snarare på grund av dess våldsamma innehåll och känslan av att vilken som helst av huvudkaraktärerna när som helst kan stryka med.
Stjärnorna i denna serie är dock själva titanerna. Dessa uttryckslösa vidunder ser ut som enorma, könlösa Barbie-dockor. Deras förvridna ansikten fylls ofta av ett skräckinjagande leende när de långsamt kommer vandrande. Det faktum att deras främsta intresse är att slita människor i stycken eller äta upp dem levande gör inte direkt saken bättre.
Attack on Titan har förutom framgångarna som manga och anime fått två live action-filmer i Japan och det viskas även om en västerländsk nyversion. Givetvis skall detta fenomen även bli spel och ansvaret har hamnat på en av Japans mest flitiga studior, nämligen Omega Force, som ligger bakom Dynasty Warriors-serien och alla dess spinoffs.
Attack on Titan: Wings of Freedom följer berättelsen från den första säsongen av animen (säsong två har inte haft premiär än) och introducerar huvudkaraktären Eren Jaeger. Som en ung pojke såg Eren och hans adoptivsyster Mikasa hur deras mamma blev dödad av en titan då dessa monster trängt genom den enorma mur som under hundra år skyddat den kvarlevande mänskligheten från titanernas anfall. Tre murar har byggts för att hålla monstren borta men hela världen skakas när en extra stor titan plötsligt dyker upp och förstör den yttersta muren, vilket leder till en fruktansvärd massaker.
Fem år senare har Eren, Mikasa och deras vän Armin anslutit sig till den militära styrka som bekämpar titanerna. Dessa varelser må se mänskliga ut men de är nästintill omöjliga att döda. Kanoner och svärd kan hindra deras framfart men inte ens en kapad lem stoppar dem utan de växer snabbt tillbaka. Det enda sättet att göra slut på titanerna för gott är genom att hugga dem på en specifik del i nacken, precis där halsen möter ryggen.
Spelet är hyfsat troget i återberättandet av den första säsongen och fans av serien lär hoppa av förtjusning över att få spela flera av de legendariska strider som äger rum i animen. Det personliga dramat som utspelas mellan all action får dock vackert sitta i baksätet och jag misstänker att nykomlingar kommer finna narrativet aningen upphackat och en smula förvirrande.
Oavsett om du är ett fan av Attack on Titan sedan tidigare eller om detta är ditt första möte med varumärket lär du dock bli nöjd. Trots att flera stora spel har lanserats den senaste tiden (till exempel Deus Ex: Mankind Divided och No Man’s Sky) är Wings of Freedom den titel jag har lagt absolut mest tid på. Detta eftersom få spel får mig att känna mig lika hård och hjältemodig.
För att våra hjältar ska ha en chans mot titanerna använder de sig av en utrustning kallad O.D.M, vilket står för Omni-Directional Manouever Gear. Detta kan närmast beskrivas som höftfästas jetpacks som styrs med hjälp av vajrar som skjuts ut från dem. Det är svårt att förklara exakt hur de fungerar men i animen ser det vansinnigt häftigt ut när Eren och de andra slungar sig fram mellan hustak i en vild kamp mot anstormande titaner.
Just denna känsla har Omega Force fångat helt perfekt. Att se hur en av mina vapendragare är på väg att falla offer för en titan och i sista ögonblick hinna med en smidig manöver som slungar mig runt en titan och sedan rakt ned i dess nacke med mitt svärd i högsta hugg är svårslaget och smått spektakulärt.
Sedan Wings of Freedom utannonserades har jag undrat över hur någon utvecklare skulle kunna anpassa detta bisarra transportsätt till ett spel men Omega Force har lyckats långt över förväntan. Det är för det mesta lekande lätt att glida fram över hustaken likt en medeltida Spider-Man. Det skall erkännas att kontrollen inte är perfekt på något sätt, dock. Jag fastnar lite väl ofta i en husvägg då min karaktär varit lite för nära marken för att ta mig över en byggnad och kameran kan ibland ställa till det rejält, framförallt när jag har siktet låst på en titan. Det hela blir då lätt förvirrande och leder ibland till onödiga dödsfall.
Med undantag för detta fungerar dock allt som det ska och att kämpa mot titaner blir aldrig tråkigt. Det som däremot känns lite trist är att spelet som sagt följer den första säsongen ganska slaviskt. Detta innebär att spelet slutar just när saker och ting börjar bli riktigt spännande. Faktum är att jag blev extremt förvånad över att eftertexterna plötsligt började rulla även om jag är väl medveten om vart den första säsongen av animen slutar. Vi bjuds förvisso på ett prolog-kapitel som sträcker sig utanför händelserna i animen men det känns ändå ganska snopet.
När huvudkampanjen är avklarad finns det dock mängder av sidouppdrag som jag kan ta mig an och även om alla egentligen går ut på samma sak (att döda titaner) finner jag mig själv fast i flera timmar i stöten. Känslan av ”bara ett uppdrag till” är mer närvarande än den varit hos mig på väldigt länge.
Attack on Titan: Wings of Freedom är inte bara en trogen tolkning av en populär anime utan det är även ett riktigt bra actionspel vars spelmekanik får det att sticka ut rejält ur mängden. Med vidriga fiender och ett charmigt karaktärsgalleri fullt av starka personligheter är detta en av årets hittills största och bästa överraskningar.
Största +
Spektakulära strider
Mikasa är en fantastisk karaktär
Storslagen musik
Största –
Abrupt slut på kampanjen
Kontroll- och kameraproblem emellanåt
Be the first to comment