Recension: Ghostbusters

Få saker väcker fans vrede som nyversioner och reboots. Nästan varje gång ett populärkulturellt fenomen eller en kultklassiker av något slag skall förnyas börjar upprörda fanboys krypa fram och spyr snabbt sin galla på internet över att deras personliga favoriter ska slaktas sönder av giriga storföretag som vill utnyttja ett populärt varumärke för att tjäna pengar.

Ghostbusters 3Det är samma visa gång på gång och jag ska inte säga att jag själv är helt oskyldig i denna diskussion (Michael Bay och hans Transformers-filmer har fått ta emot en hel del från min sida) men ibland går det överstyr. Det tydligaste exemplet är den nya Ghostbusters-filmen som har haft premiär nu i sommar. Redan från start har detta projekt översköljt med hatfulla, sexistiska och rasistiska påhopp över hela internet. Folk har klagat på att samtliga huvudkaraktärer är kvinnor, att regissören inte kan göra action, att dess trailrar har varit fruktansvärda och att ingen helt enkelt borde röra Ghostbusters. Och allt detta innan filmen ens haft premiär.

Med facit i hand kan jag personligen säga att jag fann filmen klart underhållande, om än inte på samma nivå som originalet. Som en följd av den översvämmande kritiken har de flesta dock missat det faktum att vi faktiskt även har fått ett helt nytt Ghostbusters-spel och det visar sig att det i själva verket är denna titel som misslyckats med att förvalta arvet från originalet.

Ghostbusters (spelet) är en så kallad twin stick-shooter, vilket innebär att jag styr min valda karaktär med ena spaken och att jag siktar med den andra. Tillsammans med tre vänner eller datorkontrollerade karaktärer ger jag mig ut på uppdrag för att fånga spöken och förstöra privat egendom på köpet.

Ghostbusters 2Inledningsvis fylls jag av hopp om att detta kan bli en underhållande titel. Det klassiska ledmotivet från Ray Parker Jr. dunkar ur högtalarna och sätter tonen redan på startmenyn och jag kommer på mig själv med att inte trycka mig vidare bara för att få höra hela låten. Ett par timmar senare har melodin överanvänts en hel del och jag har till och med lyckats tröttna på den.

Problemet med Ghostbusters är inte att det är ett dåligt spel. Det må kännas framstressat emellanåt men själva spelmekaniken är det egentligen inget fel på. Problem ligger istället i att det inte finns någon som helst variation. Jag gör samma sak genom hela spelet och det blir snabbt långtråkigt. Redan innan den första nivån är avklarad har jag börjat tröttna på stridssystemet, specialattackerna och karaktärernas ”roliga” dialoger med varandra.

Utvecklarna har på alla sätt och vis missförstått vad det är som gör Ghostbusters till Ghostbusters. Namnet åsido har denna serie aldrig handlat om spektakulär action eller fartfyllda spökjakter (detta är även ett problem med den nya filmen) utan det har handlat om charmiga, välskrivna karaktärer. Ghostbusters har alltid varit och bör förbli komedi i första hand och spökäventyr i andra hand. När detta spel ställs emot de tidigare filmerna och även emot Ghostbusters-spelet från 2009 hamnar det i lä.

Ghostbusters 1Charmen är som bortblåst och kvar finns ett okej upplägg som verkar ha fått Ghostbusters varumärket påtvingat sig likt ett barn vars föräldrar tvingat på honom eller henne den söta stickade koftan som mormor har gjort, trots att den har varit för liten i flera år.

Om du verkligen är sugen på mer Ghostbusters i någon form rekommenderar jag att du ser den nya filmen på bio istället då den är klart mer underhållande än detta mediokra äventyr. Om du är en av de som ratat filmen på grund av något av de skäl jag nämnde inledningsvis kan du istället avnjuta originalet eller Ghostbusters: The Videogame. Eller ännu hellre, växa upp och sluta gnälla på saker över internet. Det är ett agerande lika förlegat och föråldrat som tron på spöken.

Största +
Ray Parker Jr.
Färgglatt

Största –
Upplägget passar inte Ghostbusters
Tekniska problem
Känns framstressat

Be the first to comment

Leave a comment

Your email address will not be published.


*