Guitar Hero kan nästan på egen hand stå som ansvarig för musikspelens uppgång och fall. Den första delen släpptes för tio år sedan och blev en rejäl framgång för utvecklarna Harmonix. Därefter fick vi en stadig ström av uppföljare, kloner och utmanare. Bara under år 2009 fick vi Guitar Hero 5, Guitar Hero: Smash Hits, Guitar Hero: Van Halen, Band Hero och Guitar Hero: Metallica. Tillsammans med Rock Band-serien och dess olika delar är det inte konstigt att folk tröttnade.
De senaste åren har det varit tyst kring hela plastinstrument-genren men i år har något hänt. Rock Band 4 har släppts och spelar på de nostalgiska strängarna med ett traditionellt upplägg och en hel rad nedladdningsbars låtar tillgängliga. Hos Activision och utvecklarna FreeStyleGames (som även ligger bakom det briljanta DJ Hero) har tankegångarna sett lite annorlunda ut.
Grunden är densamma, jag spelar fortfarande på en plastgitarr till kända låtar. I övrigt är det mesta faktiskt förändrat. De fem färgade knapparna är borta och har istället ersatts med sex knappar som är fördelade på två rader. Knapparna är svarta och vita och ligger bredvid varandra för att bättre simulera känslan av att spela riktiga ackord. Det nya upplägget känns riktigt bra och lyckas vara enklare och mer utmanande på samma gång.
Då det är flera år sedan jag på allvar spelade Guitar Hero var jag minst sagt lite ringrostig när jag plockade upp den nya gitarren för första gången. Jag föll dock snabbt in i den klassiska känslan och drog genom låt efter låt av bara farten.
Det nya karriärläget lämnar dock en hel del att önska. Borta är de animerade karaktärerna från föregående spel. Ingen Lars Ümlaüt längre, tyvärr. Istället får vi förinspelade videosekvenser där jag ur ett förstapersonsperspektiv rockar loss tillsammans med mina fiktiva bandkollegor inför en publik som aktivt reagerar på hur bra jag spelar. Sätter jag ett svårt solo jublar de som galningar men om jag klantar mig för mycket kan de se gråtfärdiga ut.
Upplägget känns lite töntigt inledningsvis men efter ett tag börjar jag känna att det förmodligen ska kännas exakt så och då blir det faktiskt lite lättare att acceptera alla löjliga gester som mina bandkollegor gör.
Varje spelning består av 3-5 låtar och jag kastas mellan olika band genom kampanjen. Jag får aldrig någon direkt koppling till de andra medlemmarna vilket är lite trist.
Om kampanjen lämnar en lite sur eftersmak vägs det upp av Guitar Hero TV. Detta är ett spelläge som kombinerar onlinespel med en ny tolkning av nedladdningsbart material. I GHTV rullar nämligen låtar i en konstant följd 24 timmar om dygnet. När jag hoppar in spelas en utvald spellista och dessa byts ungefär varje timme. Här kan jag spela alla låtar som finns till spelet och det blir snabbt en känsla av “bara en låt till” då jag blir nyfiken på vad som väntar. När jag spelar GHTV jämförs även mina poäng med andra som spelar samma låt samtidigt.
Att få alla spelets låtar tillgängliga utan kostnad är ett genidrag från utvecklarna och ökar variationen rejält. Om jag vill spela en specifik låt kan jag använda mina så kallade “plays” för att välja fritt i biblioteket. Dessa plays kan jag införskaffa antingen genom att helt enkelt spela låtar i GHTV eller köpa dem för riktiga pengar. Vissa kan tycka att det är lite fult att behöva betala för låtar som man inte får behålla men jag tycker personligen att detta upplägg fungerar ypperligt.
Ett problem är dock om jag hoppar in i GHTV för att spela och bara erbjuds en spellista med låtar som jag inte tycker om. Då måste jag vänta tills en ny spellista börjar eller använda mina plays för att välja låtar. Detta är dock ett mindre problem. Ett något större problem är däremot låtlistan.
Majoriteten av låtarna som följer med är relativt nya skapelser och sådan musik som jag själv inte lyssnar på överhuvudtaget. När det gäller musik är jag permanent fast i 70- och 80-talen och saknar många klassiker som borde vara med. Jag hade hellre sett fler Queen-låtar än Queensryche, till exempel och flera andra klassiska rockband saknas helt i dagsläget. Detta är dock ett högst individuellt problem och de flesta lär säkerligen uppskatta låtlistan. Då utvecklarna lovat att stadigt utöka låtlistan lär problemet förhoppningsvis vara eliminerat inom kort.
Det är lite trist att det lokala flerspelarläget känns så pass begränsat jämfört med föregående titlar och att det inte går att samarbeta i kampanjläget. Möjligheten att sjunga finns där för den som vill men fokus ligger helt och hållet på gitarrspelandet. Trots vissa brister är Guitar Hero Live ändå inget annat än en triumf och en mindre revolution för musikspel. Den nya gitarren fungerar fantastiskt bra och gör att känslan av att vara en rockstjärna blir ännu tydligare. Musikspelen kommer kanske aldrig att bli lika stora som de en gång var men Guitar Hero Live är helt klart värt din uppmärksamhet.
Största +
Den nya gitarren är fantastisk
GHTV är en mindre revolution
Queen – ”I want it all”
Största –
Begränsat flerspelarläge
För modern låtlista för min smak
Be the first to comment