Efter att ha fått ta del av nyversionen av DmC: Devil May Cry tidigare i år har Capcom valt att återvända till deras demonfyllda värld än en gång. I detta fall rör det sig om en nyversion av Devil May Cry 4, som släpptes redan 2008. Dante och Nero är tillbaka tillsammans med nya spelbara karaktärer, högre bilduppdatering och flera andra nyheter. Frågan är om det räcker?
Devil May Cry 4 är den sista delen i den ursprungliga serien och introducerar oss för den nye hjälten Nero. Utseendemässigt påminner Nero inte så lite om seriens ikoniske Dante, då även Nero har vitt hår, liknande fysiska drag och är beväpnad med ett svärd av storlek XL.
Till skillnad från Dante har Nero även en demonisk arm till sitt förfogande. Denna arm visar prov på rejäl mångsidighet genom spelets gång och gör att Nero skiljer sig från sin föregångare rent spelmässigt. Dante själv återkommer dock även i detta äventyr och delar speltiden med Nero.
Utöver dessa två spelbara karaktärer får de sällskap av seriens klassiske antagonist Vergil samt Lady och Trish. Att kunna spela genom spelet med fem olika karaktärer ökar definitivt lusten att spela om äventyret flera gånger men samtidigt känns det lite påklistrat emellanåt. Handlingen hackas upp rejält när jag väljer de andra karaktärerna och det är svårt att följa något större sammanhang i det som händer.
Som tur är är stridssystemet lika finputsat som alltid för samtliga karaktärer. Devil May Cry 4 har ett mer avancerat stridssystem än DmC och det kräver betydligt mer fingerfärdighet för att få till specialattacker. Detta gör spelet mer utmanande och mer belönande för veteraner men också mer svårtillgängligt för nykomlingar. Faktum är att det känns som att utvecklarna har skruvat upp den övergripande svårighetsgraden ett par snäpp jämfört med originalversionen då Devil May Cry 4 Special Edition ofta är riktigt utmanande.
Uppdateringen till 60 bildrutor per sekund hjälper verkligen i ett spel där blixtsnabba reaktioner är A och O. Jag tycker mig se lite screen tearing emellanåt men i övrigt är presentationen i toppklass, trots att det rör sig om en finputsad version av ett spel som är sju år gammalt. Några smetiga och lågupplösta texturer skvallrar om spelets ålder men överlag rör det sig om ett mycket visuellt tilltalande spel.
De problem som originalet hade finns dock med även här. På flera nivåer krävs det stora mängder back tracking, alltså att jag måste återbesöka områden som jag tidigare varit på, för att komma vidare. Detta bryter av tempot i spelet och gör att vissa sekvenser mest känns som långa transportsträckor.
Samtidigt dyker det fasta kameraperspektivet upp och visar sitt fula tryne emellanåt. Särskilt under inomhusområden kan kameran ställa till det en hel del när jag försöker mig på så simpla saker som plattformshoppande. Att beräkna ett till synes enkelt hopp kan bli frustrerande då det är svårt att läsa av djup och avstånd med de fasta kameravinklarna.
Även om dessa problem gör sitt bästa för att förstöra upplevelsen är det svårt att vara irriterad under några längre perioder. Devil May Cry 4 Special Edition är fortfarande ett ruskigt välgjort actionspel som har åldrats förvånansvärt väl.
Actionfantaster kommer att kunna utmana sig själva med de nya tillskotten och den uppdaterade presentationen. Samtidigt kan nya fans stifta bekantskap med en av förra generationens finaste actiontitlar. Förutsatt att de kommer förbi den höga inlärningskurvan, vill säga.
I vanliga fall brukar jag bortse från att nämna priset i mina recensioner men här känns det faktiskt nödvändigt. Devil May Cry 4 Special Edition finns nämligen tillgängligt digitalt via Xbox Live för den förträffliga prislappen 249 kronor, vilket är ett riktigt kap för denna titel.
I slutändan har spelet fortfarande vissa problem som hänger kvar från originalversionen men dessa är lätta att ha överseende med när prislappen och det nya innehållet tas med i beräkningen.
Största +
Flera trevliga nyheter
Förbättrad bilduppdatering
Största –
Vissa sekvenser är fortfarande irriterande
Kameran
Be the first to comment