Recension: Mortal Kombat X

Spelvärldens brutalaste fightingserie är tillbaka och gör debut på den nya generationens hårdvara. Mortal Kombat X behåller det som gjort serien populär samtidigt som det vågar kasta bort många delar till förmån för något nytt. Är Mortal Kombat X en knockout eller får det se sig spöat av genrens andra giganter? Det senaste spelet i serien blev en nystart i den långa berättelsen och levde i mångt och mycket på dess nostalgi. Mängder av karaktärer trängdes för att få sin stund i rampljuset och flera fanfavoriter dök upp.

När vi nu spolar fram tiden fyra år är serien tillbaka med en hel del förändringar. Mortal Kombat X utspelas mer än 20 år efter händelserna i förra spelet och mycket har förändrats. Flera karaktärer har försvunnit och lämnat plats för en ny skara krigare. Cassie Cage, dotter till Johnny Cage och Sonya Blade är en av de nya kämparna som kliver in i rampljuset, Kenshis son Takeda Takahasi är en annan.

MortalKombatX_Raiden_RenderTrots att flera nya karaktärer gett sig in i leken betyder inte det att seriens veteraner försvunnit. Scorpion och Sub-Zero är fortfarande med i leken, precis som tidigare nämnda Johnny Cage och Sonya Blade. Utvecklarna NetherRealm vet vad de gör och de har gjort precis lagom stora förändringar i karaktärsgalleriet för att den ska kännas välbekant och fräsch på samma gång.

Alla karaktärer slås samman i story-läget, där seriens hjältar tvingas kämpa mot den otroligt ondskefulle Shinnok och hans undersåtar. Om du är ny i Mortal Kombat-serien kan det vara svårt att hänga med i alla turer i handlingen men om du åtminstone spelat Mortal Kombat från 2011 lär du inte ha några problem.

Precis som med förra delen i serien är handlingen en av spelets stora höjdpunkter. Den är förvisso otroligt fånig och rentav dum emellanåt men samtidigt så självmedveten att det blir en fröjd att följa dramat som utspelas framför mig. Genom en rad smarta tillbakablickar kan jag möta fiender som redan är döda och jag får hoppa mellan de olika sidorna i vad som snabbt visar sig vara en oväntat varierad kampanj.

Något som dock är irriterande är att jag vid ett fåtal tillfällen ställs inför fiender som inte är spelbara. Ett exempel är karaktären Sindel, som dyker upp för ett snabbt gästspel men som jag sedan inte kan välja i andra lägen. Karaktärerna är uppenbarligen färdigskapade så det känns lite snålt att inte kunna spela som dem. Jag skulle inte bli överraskad om dessa släpps som DLC om ett par månader.

Mortal Kombat X 2Utöver detta är kampanjläget alltså ett rent nöje, inte bara tack vare den underhållande berättelsen utan också tack vare stridssystemet. Vid första anblick påminner Mortal Kombat X en hel del om föregångaren men jag upptäcker snart flera stora skillnader. Den största är förmodligen möjligheten att välja mellan olika stridsstilar hos de olika karaktärerna.

Alla karaktärer har tre olika stilar att välja mellan och även om de inte innebär några radikala skillnader bjuder stilarna på en rad olika attacker som skiljer sig från de andra. Det är ett rent nöje att prova de olika stilarna och hitta den som passar mig bäst. Detta tillskott gör att karaktärsgalleriet känns större än det egentligen är vilket ökar mervärdet rejält.

De interaktiva miljöer som utvecklarna presenterade i Injustice: Gods Among Us för ett par år sedan är tillbaka och det är vansinnigt underhållande att slita tag i en enorm hammare från bakgrunden och svinga den mot min motståndares huvud. Dessa element känns lite mer begränsade än i Injustice dock och många av dem är till för att göra snabba förflyttningar. Om jag blir inträngd i ett hörn kan jag till exempel hoppa upp på väggen bakom mig och sedan landa bakom min motståndare. Detta gör det svårare att låsa in en fiende i ett hörn och sedan spamma en och samma attack om och om igen, vilket verkligen är välkommet.

Annars är mycket sig likt i spelmekaniken. Det finns fortfarande brutala X-Ray-attacker att genomföra, mängder av combos och andra specialattacker likaså. Stridssystemet lyckas erbjuda djup utan att kännas överväldigande, vilket är fallet i många andra fightingspel. Sist men inte minns har vi självklart även seriens ikoniska Fatality-attacker, som avslutar matcherna.

Mortal Kombat X 1I Mortal Kombat X har utvecklarna överträffat sig själva och dessa Fatalities är så otroligt våldsamma, blodiga och äckliga att de på egen hand skulle kunna ta diskussionen om spelvåld till hela nya nivåer. Som tur är går spelet alltid ett steg extra, vilket gör att attackerna går över gränsen för att vara obehagliga till att bli parodi, vilket förtar en hel del av vidrigheten. Att se Johnny Cage slita en karaktärs torso i två delar för att sedan kika fram och skrika “Here’s Johnny!” blir aldrig osmakligt utan istället underhållande på samma sätt som Peter Jacksons tidiga splatterfilmer. Med det sagt är Mortal Kombat X definitivt inget spel för de lättstötta.

Mortal Kombat X är ett spel som bygger vidare på arvet från sina föregångare samtidigt som det vågar ta sina egna steg. Fightingspel är oftast synonymt med två spelare som möter varandra men faktum är att MKX är minst lika underhållande för den ensamme spelaren. Utöver kampanjläget finns seriens klassiska Tower-läge samt det otroligt underhållande “Test your luck”, där slumpvis utvalda modifieringar sker inför matcher. Jag kanske får en strid där jag rör mig i slow motion eller där min motståndare har nävar av stål och allt däremellan. Oavsett vilka modifieringar som slumpas fram är det extremt underhållande.

Flerspelarläget är dessutom bättre än någonsin med ett större fokus på onlinespel. När jag startar spelet första gången får jag välja en fraktion att strida för. Därefter finns en rad olika utmaningar att ta mig an och när jag genomför dessa samlar jag poäng åt min fraktion i en global tävling. Detta tillskott är en underhållande bagatell som gör att jag lätt kan hoppa in i en extra match bara för att ta mig an en extra utmaning eller två.

Mortal Kombat X 3Presentationsmässigt märks det att utvecklarna haft ny hårdvara att leka med. Karaktärsmodellerna är mer detaljerade än någonsin och bakgrunderna likaså. Skarpa texturer och hög bilduppdatering under striderna innebär en kort och gott fantastisk upplevelse. Dessvärre körs filmsekvenserna och andra föranimerade sekvenser i 30 bildrutor per sekund medan själva striderna går i 60. Detta gör att det blir en omställning för ögonen vilket kan vara lite irriterande.

Trots detta kan jag utan problem rekommendera Mortal Kombat X för såväl fightingveteraner som nykomlingar. Spelet lyckas gå balansgång mellan att vara lättillgängligt och utmanande samtidigt som det behåller de element som gjort serien populär i över 20 år. Mortal Kombat X är kort och gott det bästa spelet hittills i serien.

Största +
Varierat karaktärsgalleri
Flera spännande tillägg i spelmekaniken
Brutala avrättningar

Största –
Vissa karaktärer är inte spelbara
Byten mellan 30 och 60 bildrutor per sekund

9av10

Be the first to comment

Leave a comment

Your email address will not be published.


*