Recension: Resident Evil Revelations 2 – Episode 4

Det har varit en skakig resa för Resident Evil Revelations 2. Det episodbaserade skräckspelet inleddes med en minst sagt medelmåttig första episod men blev successivt bättre i del två och tre. Nu finns den fjärde och avslutande episoden tillgänglig och tiden har kommit för att en gång för alla sätta betyg på denna uppföljare. Kan den fjärde episoden fortsätta uppåt eller faller den platt?

Inledningen är onekligen stark. Claire och Moira har till slut nått fram till den mystiske Overseer (vars riktiga identitet jag väljer att inte avslöja för att undvika spoilers) och därefter följer en explosionsartad flykt genom det höga torn våra hjältinnor finner sig i.

resident_ecil_revelations_2-4
Därefter är det plötsligt slut. Claire och Moiras del i den fjärde episoden är utan överdrift avklarad på drygt 15 minuter och därefter lämnas rodret över till Barry och Natalia. Det är en rejäl besvikelse att karaktärernas resa avslutas så hastigt som den faktiskt gör och jag hade gärna sett lite mer av både Claire och Moira innan jag går vidare.

Som tur är har Barry och Natalias delar varit de klart starkaste genom tidigare episoder och så är fallet även här. Efter den fartfyllda inledningen med Claire och Moira känns det skönt att tempot sänks en smula och jag får genomföra en hel del pussel på väg mot den stora slutstriden. Denna del har det klart bästa tempot av alla i hela spelet och det känns som att Capcoms team äntligen börjat hitta formen på allvar. Tyvärr tar det hela slut alldeles för snabbt även denna gång och innan jag vet ordet av rullar eftertexterna. Episod fyra blir en riktigt underhållande upplevelse när Barry och Natalia tar över men allt är över ganska snabbt.

RE Revelations 2 1-2
Detta får mig att börja fundera lite extra på något som har legat i mitt bakhuvud sedan episod ett. Jag undrar vad spelet egentligen tjänar på att ha släppts i episodformat? Med undantag för ett par cliffhangers i slutet på varje episod finns det få saker som talar för att formatet varit ett klokt val. I spel som Life is Strange eller The Walking Dead kan jag förstå formatet då det lämnar tid för reflektion över svåra val och en förväntan på vad som väntar härnäst. I fallet med Revelations 2 har alla episoder släppts med en veckas mellanrum, vilket är för kort tid för att verkligen hinna bli nyfiken på vad som ska hända men för lång tid för att hålla mitt intresse vid liv. Nu finns hela spelet samlat på skiva för den som hellre upplever allt på en gång och jag tror faktiskt att detta är att föredra.

Utöver de fyra huvudepisoderna finns det två miniepisoder tillgängliga för de som vill fördjupa sig ytterligare i ett par av karaktärernas historier. Dessa är trevliga tillskott men de tillför inte överdrivet mycket till det huvudsakliga narrativet. Istället är det Raid Mode som visar sig vara den stora bibehållningen när eftertexterna väl rullat förbi. Detta spelläge har utvecklats gradvis med varje ny episod och nu har det hunnit samla rejält kött på benen för att underhålla under många timmar framöver.

RE Revelations 2 1-3
Resident Evil Revelations 2 är ett experiment som lyckas inom vissa områden men misslyckas i andra. Det episodiska formatet känns mest som ett billigt knep för att dra ut spellängden och den inledande episoden är inget som egentligen lockar till att spela vidare. Som tur är tar det sig i episod två och främst i episod 3 som med facit i hand är spelets absolut starkaste del. Avslutningen blir inte den smäll jag hoppats på utan mer en liten knall. En hel del frågor som har vuxit fram under berättelsens gång besvaras men samtidigt väcks nya och många lämnas obesvarade. Det står helt klart att Capcom bygger upp för ytterligare en uppföljare men det känns lite taskigt att lämna så pass många saker i luften som de faktiskt gör.

Fans av Resident Evil-serien lär dock hitta en hel del att dyka ned i gällande seriens historia och även om den grafiska presentationen och det övergripande tempot lämnar mycket att önska är Revelations 2 ett full godkänt actionspel. Skräckelementen faller ofta platta och kontrollen kan strula lite emellanåt men samtidigt är stämningen i spelets bästa sekvenser fantastisk. Nästa gång hoppas jag att Capcom slopar det episodiska formatet och kastar in fler renodlade skräcksekvenser. Då kan det bli riktigt, riktigt bra.

Största +
Barry och Natalias del
Underhållande pussel

Största –
Claire och Moiras del tar slut på tok för fort
Fortfarande inte otäckt

7av10
(Betyget gäller hela spelet och inte bara denna episod.)

Be the first to comment

Leave a comment

Your email address will not be published.


*