Far Cry 4 är ett av förra årets absolut bästa och mest välfyllda spel. Trots att huvudkampanjen redan är avklarad har jag fortfarande tonvis med saker kvar att göra. Nu fylls tallriken på ytterligare i form av den första expansionen Escape from Durgesh.
Expansionen utspelas när huvudkaraktären Ajay blivit tillfångatagen av Yuma, en av Pagan Mins närmsta undersåtar. Ajay vaknar upp i ett radiotorn utan vapen, utrustning eller de färdigheter jag samlat åt honom i huvudspelet.
Pagan Mins röst sprakar till i radion och berättar att Golden Path-rebellerna har en helikopter som står redo att rädda mig, förutsatt att jag kan nå en viss punkt på kartan inom 30 minuter. Vad som följer är en vansinnig färd genom Kyrat för att samla på mig vapen och andra hjälpmedel så att jag kan fly.
Det är här som den stora twisten i Escape from Durgesh presenterar sig. Expansionen introducerar nämligen det som kallas ”permadeath”. Om jag blir dödad av fiender under spelets gång återställs nästintill alla mina framsteg och jag får börja om från början, tillbaka i radiotornet. Om jag stupar två meter från räddning är det alltså tack och adjö och tillbaka till ruta ett som gäller.
Detta upplägg skapar en intensitet som faktiskt överträffar den i huvudspelet. Här vet jag att varje konfrontation mycket väl kan innebära att allt jag åstadkommit kan bli tillintetgjort på bara ett ögonblick. Samtidigt måste jag strida och ta mig an uppdrag för att få tillgång till ny utrustning och nya färdigheter. Det blir en ständig balansgång mellan risk och belöning och detta känns som en frisk fläkt i ett redan briljant spel.
När jag klarar av uppdrag eller genomför andra aktiviteter får jag dessutom mer tid på mig att nå mitt slutmål. Detta innebär att en skicklig spelare kan klara expansionen på ett par minuter men att en ännu skickligare spelare kan hålla sig sysselsatt i flera timmar genom att ständigt samla på sig mer tid.
Escape from Durgesh kräver dock att jag håller tungan rätt i mun då det känns som att Ubisoft vågat skruva upp svårighetsgraden rejält. Tur är då att hela expansionen är byggd med samarbete i fokus. Tillsammans med en medspelare är det fortfarande utmanande men åtminstone något lättare.
Under ett uppdrag måste jag med hjälp av en fastmonterad granatkastare förstöra en grupp av fiendens flyende patrullbåtar innan de hamnar utom räckhåll. Samtidigt som båtarna besvarar elden anstormas jag av fiender på land som för varje sekund tar sig allt närmare min position.
Att bolla mellan dessa faror ensam kan bli rejält utmanande, trots att just detta uppdrag betecknas som ”lätt” på spelkartan men tillsammans med en vän blir det lättare. Jag kan då i lugn och ro fokusera på att bombardera båtarna samtidigt som min partner håller fienderna på land i schack.
Escape from Durgesh visar prov på en fantasirikedom och en lekfullhet som jag hoppas att Ubisoft använder sig av mer i framtiden. Det är en briljant expansion till ett redan briljant spel och det kommer att passa alla från de som kan spendera timmar med att slipa sina bästa tider till de som vill ta sig an några riktigt tuffa uppdrag tillsammans med en vän vid sin sida.
Största +
En frisk fläkt uppläggsmässigt
Som gjort för samarbete
Perfekt för speed runners
Största –
Pagan Mins inledande dialog blir snabbt enformig efter ett par dödsfall
Stundtals lite väl hårt mot en ensam spelare
Be the first to comment