J.R.R Tolkiens universum har behandlats med varierande kvalitet i spelform genom åren. Vi har fått höjdarlir som LEGO Lord of the Rings och Battle for Middle-Earth men vi har även fått genomlida bottennapp som Lord of the Rings: Conquest och Aragorn’s Quest. Nu har Warner Bros. Interactive och Monolith Productions skapat sin egen berättelse som utspelas i Middle-Earth.
Shadow of Mordor följer Talion, en ranger från Gondor vars familj mördas av The Black Hand, Saurons främste lakej. Även Talion faller offer för The Black Hand, men han räddas till livet av en vålnad som ska visa ha en speciell koppling till Sauron. Därefter ger sig Talion ut på jakt efter hämnd.
Äventyret utspelas mellan händelserna i The Hobbit och Sagan om Ringen-trilogin och därför har Sauron ännu inte återfått sin fulla kraft men hans makt vilar ändå som ett tungt täcke över Mordor. Landet är fyllt av Uruks, hans undersåtar och dessa spelar en viktig roll i Shadow of Mordor.
Tidigt i spelet introduceras nämligen det som kallas för Nemesis-systemet. Detta är ett slags virtuell hierarki där Uruks kan stiga i grad genom att besegra Talion, utmana varandra och liknande. Detta innebär att en fiende som lyckas döda mig tidigt i spelet kan återkomma långt senare som en betydligt starkare och mäktigare motståndare. Nemesis-systemet är en frisk fläkt i upplevelsen och gör något som faktiskt känns nytt och fräscht.
Det huvudsakliga spelandet består av smygande, klättrande och stridande. Inte helt olikt Assassin’s Creed-serien men kanske ännu mer likt Batman: Arkham-spelen. Flera av spelets element känns direkt lånade från just dessa två spelserier och även om det för den största delen känns unikt blir det kanske lite väl bekant ibland.
Stridssystemet är nästan exakt samma som i Arkham-serien och alla som har spelat något av dem lär känna sig hemma med snabba attacker, kontringar och undanmanövrar. I Shadow of Mordor känns det dock lite mer förlåtande och ofta känner jag mig som en riktigt hård krigare som kan ta sig an tio fiender samtidigt.
Detta hanterar Shadow of Mordor genom att kasta 20 fiender på mig. En av spelets nackdelar är nämligen att jag lätt blir översvämmad av fiender vilket leder till att jag stryker med ett flertal gånger. Detta leder i sin tur till att vissa fiender stiger i grad flera gånger av en ren slump vilket gör dem nästan orättvist starka längre fram.
Samtidigt kan jag ta mig an flera av dessa ledande Uruks på samma gång, även under spelets uppdrag. Ett exempel på detta är när jag fick i uppdrag att besegra en ledare som skulle bevisa sin styrka genom att dräpa en stor best. Precis när jag skulle anfalla dök det upp ytterligare en ledare som jag var tvungen att kämpa emot vilket ledde till att den Uruk jag ursprungligen skulle besegra i lugn och ro kunde genomföra sin utmaning, steg i grad och jag misslyckades med mitt uppdrag.
Detta är måhända inget stort problem överlag, men det blir lätt en smula irriterande. Samma sak gäller spelets inledning, då jag släpps ned i den öppna spelvärlden och det dyker upp mängder av uppdrag, sidouppdrag och övriga utmaningar att ta mig an. Det är lätt att bli överväldigad när man dyker in i Shadow of Mordor men om spelet får lite tid belönar det dig rikligt.
Talion har nämligen mängder av förmågor som kan uppgraderas och genom att besegra särskilda Uruks får han tag i runor som kan ristas in i hans vapen för att öka deras styrka. Det finns mängder av vägar att gå för att skräddarsy karaktären efter eget tycke och smak.
För att snabbast kunna uppgradera Talion och hans förmågor är det bäst att ta sig an sidouppdragen eftersom själva kampanjen endast innehåller 20 uppdrag som dessutom är ganska korta. De som bara är ute efter spelets handling och dess uppdrag lär bli besvikna på Shadow of Mordor, då dessa kan klaras av på bara en handfull timmar.
För att få ut det mesta gäller det med andra ord att göra en rejäl djupdykning i spelvärlden och det är då spelets största styrkor visar sig. Uruks patrullerar världen konstant och jag kan välja att antingen rusa in med svärdet i högsta hugg, smyga mig fram eller ta hjälp av världens olika odjur för att dra till sig uppmärksamhet. Sidouppdragen är många och varierade vilket ökar spelets livslängd avsevärt.
Troy Baker spelar huvudrollen som Talion och han levererar en stabil insats i vanlig ordning. Nolan North verkar ha kul i rollen som The Black Hand och Liam O’Brien är en fullgod ersättare till Andy Serkis som Gollum. Musiken är även den pampig och episk, precis som man förväntar sig av ett spel som utspelas i Tolkiens universum.
Rent grafiskt finns det inte heller mycket att klaga på. Det är inte det snyggaste spelet till Xbox One, men det erbjuder en ruskigt läcker design som håller hela vägen tillsammans med stabil bilduppdatering och vackra vädereffekter.
Middle-Earth: Shadow of Mordor lyckas inspireras av såväl Tolkiens böcker och Peter Jacksons filmer men står samtidigt stadigt på egna ben med en intressant berättelse, en stark huvudkaraktär och ännu starkare spelmekanik. Det är ett av årets stora överraskningar och det kanske bästa spelet som baseras på Tolkiens värld hittills.
Största +
Designen är slående
Nemesis-systemet är nyskapande
Talion är en mångsidig hjälte
Största –
Spelet balanserar Talions styrka med mängder av fiender
Kan kännas överväldigande
Lånar kanske lite väl mycket från andra spel
Be the first to comment