De som känner mig vet att jag redan som liten grabb varit fascinerad över fightingspelen och dess utveckling och det är än idag den genre som jag lägger överlägset mest tid på. Street Fighter II hjälpte till att forma mitt spelintresse och när Killer Instinct släpptes blev jag totalt frälst då det var det första spelet som både blandade på den tiden fantastisk grafik med ett ännu bättre gameplay.
Även om uppföljaren till Nintendo 64 inte gjorde ett lika starkt intryck på mig som originalet var det fortfarande ett ruskigt bra spel där man vidareutvecklat konceptet. Jag har i åratal gått och väntat på en uppföljare till någon modernare konsol och under E3 förra året besannades mina drömmar när Microsoft utannonserade att en nyversion var på väg till Xbox One.
Det första som slår mig när jag startar Killer Instinct är hur pass likt allt är både när det kommer till menyernas utformning och musiken. Det känns som tiden tycks ha stått still för Double Helix Games och att de nästan varit rädda för att ändra för mycket på det hela och det är något som uppskattas. Den som spelat originalet eller dess uppföljare lär känna sig som hemma direkt då den ikoniska musiken kickar igång, nu i ännu brutalare hårdrockstappning.
Som vanligt när det gäller mig och fightingspel ger jag mig genast i kast med träningsläget istället för att skämma ut mig med bristfälliga kunskaper över Xbox Live och det är här jag verkligen tappar hakan. Killer Instinct är ett enormt föredöme för hela genren när det gäller dess ”Dojo”, spelets omfattande träningsläge. Vanligtvis brukar dessa övningar bara gå igenom grunderna och kontrollen men här tar Double Helix Games det hela inte bara ett steg längre utan tusen. I en rad olika övningar får jag lära mig hela spelets mekanik på ett minutiöst förklarat sätt vilket gör att det inte finns några som helst frågetecken när man är klar.
När första delen av träningen är avklarad presenteras jag för ytterligare ett större antal mer avancerade övningar där jag får lära mig allt från vad ”tick throws” till ”framedata” betyder och det märks verkligen att utvecklarna själva är insatta i fightingcommunityn och har lyssnat på sina fans. För en som inte varit särskilt insatt i fightingspel innan kan detta bli en monumental del av deras upplevelse då det funkar till att både inviga nya spelare samt fräscha upp minnet hos de som är bättre och har flera års erfarenhet.
Vid utannonseringen antog jag att Killer Instinct skulle bli ett spel som var mer inriktat på ”casual”-publiken än de värsta fightingnördarna men jag kunde inte haft mer fel. Inte bara levererar Double Helix Games ett av de mest kompetenta spelsystemen på marknaden utan de vågar även låta spelet präglas av nya inslag vi inte sett tidigare. Det är därför föga förvånande att Killer Instinct är ett av spelen som kommer att spelas på årets prestigefulla EVO-turnering (VM i fightingspel kortfattat).
Genom att trycka på två slag/sparkknappar mitt i en combo kan du bryta denna och därmed undvika att förlora större mängder liv och hela systemet påminner en hel del om sten, sax och påse fast med mer skicklighet inblandat. Ser du exempelvis att motståndaren använder den kraftigaste slagknappen i sin combo kan du genom att trycka på samma knapp bryta den. Självklart är detta inte helt utan risker, om du trycker på fel knappt får din karaktär ”lockout” vilket innebär att du inte kan reagera på tre sekunder.
Även om Killer Instincts karaktärsutbud mest består av gamla förmågor är nykomlingen Sadira den jag fastnar för mest. Antalet karaktärer är dock till en början väldigt begränsat och består endast av åtta stycken varpå fler kommer att introduceras under nästa säsong. De som finns känns dock extremt välbalanserade och jag känner inte att någon har ett visst övertag eller är billig vilket är betryggande i fightingspelssammanhang. Något som känns billigt är dock slutbossens AI som är rent hutlöst svår men om du vill låsa upp honom är det bara att bita i det sura äpplet och börja nöta som om det inte fanns någon morgondag.
Att spela över Xbox Live fungerar utmärkt mot folk inom Sverige men väljer jag att möta annat motstånd i rankade matcher kan upplevelsen präglas av mindre fördröjningar vilket känns tråkigt. Det tar dessutom väldigt lång tid att hitta matcher, ibland flera minuter. Nätkoden är definitivt den aspekt som måste förbättras inför nästa säsong och förhoppningsvis kan Iron Galaxy som tar hand om den biten göra ett bättre jobb än Double Helix Games.
Killer Instinct kanske inte kommer att konkurrera med Ultra Street Fighter IV när det gäller popularitet men det är trots detta ett otroligt kompetent fightingspel som står på egna ben. Precis som i fallet Xbox 360 märks det dock att handkontrollen för Xbox One inte är anpassad till fightingspel för fem öre då styrkorset är bristfälligt med milda termer. En arkadsticka är nästintill ett måste om du vill spela någorlunda seriöst.
För egen del är detta det absolut bästa lanseringsspelet till Xbox One och jag kan knappt bärga mig tills jag får sätta tänderna i den nya säsongen som kommer att innehålla fler karaktärer och ett ännu mer finslipat spelsystem. Om du har minsta intresse av genren är det en given köprekommendation från min sida.
Största +
Träningsläget är det bästa någonsin i genren
Soundtracket är troget originalspelen
Hysterisk kommentator
C-C-C-Combo Breakers!
Största –
Nätkoden är ostabil
Få karaktärer till en början
Svårspelat utan arkadsticka
Be the first to comment